Självkännedom ökar lärares professionella förhållningssätt

Lärare som parallellt med arbetet gick en kurs i självkännedom blev bättre på både konflikthantering, gränssättning och känsliga samtal. Ulla Andrén har forskat om personlig utveckling i relation till professionella förhållningssätt i yrket.

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag började min yrkesbana som ämneslärare i kemi och biologi i början på 1990-talet då det var mycket förändringar i skolan. Jag intresserade mig för skolutveckling och var tilltalad av det friutrymme som gavs lärare att utforma arbetet i det nya målrelaterade systemet.

– Jag upplevde att det var stor skillnad mellan de visioner som presenterades och hur arbetet genomfördes i vardagen. Jag började intressera mig för organisationsfrågor, gick rektorsutbildningen, magisterprogram i pedagogiskt ledarskap och utbildning i psykosyntes, om psykologisk förståelse för personen. Mitt forskningsintresse kom sedan att handla om professionell utveckling. Hur får man idéerna att manifesteras i människans arbete?

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har studerat sex personer som gått minst två år i personlig utveckling med psykosyntesmetoden. De går parallellt med sina yrken, som är både lärare, rektorer, ledare inom industrin och socialförvaltningen. Just nu är det mycket tal om vetenskapligt grundade metoder och ämneskunskaper. Evidensrörelsen är stark, medan omdöme, beprövad erfarenhet och tysta kunskaper har hamnat vid sidan om. Studien tar fasta på det personliga som inte är standardiserat – personligt omdöme och sättet att vara.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Deltagarna berättar om förändringar i sättet att förhålla sig till arbetet. De löser arbetsuppgifter på ett annat sätt och litar mer på sitt omdöme. De förstår sitt eget sätt att vara i relation, att lyssna på andra och vara där för varandra. Man pratar om ett humanistiskt förhållningssätt i stället för ett rationellt förhållningssätt.

– De har också blivit bättre på konfliktlösning och lärt sig att hantera etiskt känsliga situationer, till exempel när barn berättar om känsliga saker hemifrån. Då skyddar man dem så de inte säger för mycket. Deltagarna kan prata med föräldrar mer rakt och vågar beröra mer känsliga frågor. De har också blivit bättre på att sätta gränser, både i klassrummet och i förhållande till arbetet. De förstår sig också på stämningar bättre, det som inte är påtagligt utan som känns i luften.

Vad överraskade dig?

– Kursen var förhållandevis lång. Deltagarna gick kursen på helgerna, vid sidan av arbetet. Det förvånade mig att längden på kursen verkade spela in på vad de lär sig. De nämner själva att det tar lång tid att uppnå förändring eftersom arbetet är djupgående. Hela studien har gett mig en förståelse för komplexiteten på området. När det nu ropas på mer självkännedom och att skapa goda relationer i klassrummet för att barn ska lära, då behövs en tydlig strategi för detta.

Vem har nytta av dina resultat?

– Lärarutbildare och professionella utövare, för att fundera över sin självkännedom. Lärare kritiseras mycket i media nu. Men kritikerna har inte förstått vad det innebär att vara människa i ett yrke som är så utsatt. Lärare behöver ha stöd i hur de kan hantera denna kritik. Det är ett yrke med väldigt många dilemman, höga krav och avvägningar. Lärare tar ofta beslut som faller tillbaka på vem de är som person.

Gunilla Nordin