Skolsköterskan har en viktig roll i arbetet med HPV-vaccinering

Fakta

Eva Runngren

Född 1963
Bor i Enköping

Disputerade 2025-03-21
vid Örebro universitet

Avhandling

Children’s, parents’ and school nurses’ perspectives on HPV vaccination

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är utbildad distriktssköterska och har vaccinerat många barn genom åren. Vi började vaccinera mot HPV 2012 och när jag sedan blev doktorand 2017 var det just HPV-vaccinet som jag var intresserad av. Det är ett speciellt vaccin eftersom HPV-viruset är en sexuellt överförbar smitta, i jämförelse med andra sjukdomar som vi vaccinerar mot. HPV kan utvecklas till cancer så det är också det första vaccinet som kan ge ett skydd mot det.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om barns, föräldrars och skolsköterskors perspektiv på HPV-vaccinationen. När jag började som doktorand för åtta år sedan så vaccinerades enbart flickor mot HPV, men 2020 inkluderades även pojkar i programmet. Avhandlingen består av fyra delstudier där vi har intervjuat pojkar, skolsköterskor och föräldrar om deras resonemang gällande HPV-vaccinationen. Vi har också genomfört en webbenkät med barn och föräldrar där vi utforskade attityder och kunskap om vaccinationer. Där utvärderade vi även ett nytt informationsmaterial som Folkhälsomyndigheten lanserade i samband med att pojkar inkluderades i vaccinationsprogrammet. Den studien är gjord tillsammans med Folkhälsomyndigheten.

Det är viktigt att börja prata tidigt om HPV-vaccinationer med barnen. Både barn och föräldrar ser skolsköterskan som den mest pålitliga informationskällan.

Eva Runngren

Vilka är de viktigaste resultaten?

– HPV-vaccinationen är ett erbjudande som föräldrar och barn får eftersom det är frivilligt, och mina studier visar att skolsköterskan har en betydande roll vad gäller att erbjuda HPV-vaccination. Relationen mellan skolsköterskan och familjen visade sig också vara betydelsefull om det fanns tveksamheter hos familjen när det gäller HPV-vaccinering.

– Resultaten visar att hur information ges till barn och föräldrar varierar från skolsköterska till skolsköterska. Vissa skolsköterskor lämnar ut informationsbrev skriftligt eller på en webbportal, medan andra även informerar på föräldramöten och har grupper med barnen. Så det ser väldigt olika ut hur man får information. Skolsköterskorna beskriver också en vilja att förhålla sig neutral när de informerar om vaccinationen, samtidigt som de beskriver vikten av att som många som möjligt vaccinerar sina barn. Jag kunde också se att även om föräldrar inte har kunskap om vaccinationen, så anser de att den är viktig både för den enskilda individen och för samhällets i stort. Så föräldrarna har generellt en tilltro till det nationella barnvaccinationsprogrammet.  

– Pojkarna beskrev att både föräldrar och skolan främst informerade om själva vaccinationstillfället, och inte så mycket om HPV. De upplevde inte heller de var så delaktiga i vaccinationsprocessen. Pojkarna ska ju inte vara med och ta beslut, men jag menar att det är viktigt att börja prata tidigt om vaccinationer med barnen. Både barn och föräldrar såg också skolsköterskan som den mest pålitliga informationskällan om vaccinationen.

Vad överraskade dig?

– I webbenkäten berättade barnen att läraren var en vanlig informationskälla gällande HPV, och det förvånade mig. Det väckte ytterligare frågor hos mig om vilken information det är som barnen får av lärarna.  

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att resultaten kan ge skolan underlag för att jobba vidare med HPV-vaccinationer. De kan också vara ett bidrag för de som arbetar med att vidareutveckla rutiner och ger information till barn och föräldrar vad gäller HPV.

– Jag hoppas också att avhandlingen kan bidra med kunskap för att öka hälsolitteraciteten hos barn och föräldrar, så att de kan ta ett välgrundat beslut gällande vaccinationer. Mitt fokus har varit barnens perspektiv som jag anser är viktigt, och att vi tidigt kan ge barnen en god grund att stå på. Där är skolan en viktig arena och skolsköterskan har en betydande roll. Även om barnen bara är elva år när de får vaccinet, så är det viktigt att vi tidigt börjar prata med dem om varför det är viktigt att vi faktiskt vaccinerar oss, och inte bara att vi ska vaccinera oss.