Stor variation i speciallärares möjligheter att stötta barn

Fakta

Eva Staffans

Bor i Nykarleby, Finland
Född år 1975

Disputerade 2023-06-16
vid Åbo Akademi

Avhandling

Joint Mission or Mission Impossible? Exploring Conditions for Itinerant Early Childhood Special Education Teachers’ Work

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat som konsulterande speciallärare i förskolan, vilket motsvarar specialpedagog i Sverige, i en kommun i Svenskfinland. Jag var frustrerad över min arbetssituation eftersom man ofta är väldigt ensam i sitt yrke som speciallärare. Det fanns stora samarbetsgrupper för speciallärare mellan olika kommuner, och när jag träffade kollegor insåg jag att även om vi alla hade samma tjänstebefattning så såg vår verklighet väldigt olika ut. Jag började senare att undervisa i specialpedagogik på universitetet, men den här frustrationen hade legat och grott i mig. Jag ville undersöka vad speciallärarens arbete egentligen går ut på.

Vad handlar avhandlingen om?

– Om speciallärares arbete och vilka yttre och inre faktorer som påverkar hur de kan genomföra det. Mer specifikt har jag tittat på ambulerande speciallärare, som åker från en förskola till en annan på daglig basis, och som ansvarar för många förskolor och daghem i en kommun i Svenskfinland. Jag har kartlagt deras arbete och deras möjligheter att ge stöd till barn i behov av stöd. Jag har valt att fokusera på barn som har språkliga utmaningar eftersom det är den stora gruppen av barn som är i behov av stöd.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– De viktigaste resultaten är de olika faktorer som jag har identifierat och som påverkar speciallärares arbete i en positiv eller negativ bemärkelse när det kommer till möjligheterna att utföra sitt arbete. Mina resultat visar att hur arbetet är uppbyggt organisatoriskt påverkar deras arbete väldigt mycket. Jag kunde också se att det finns en enorm variation när det gäller speciallärarnas ansvar. Den speciallärare i studien som har specialpedagogiskt ansvar för minst antal barn ansvarar för 85 barn. I andra änden har vi en speciallärare som har ansvar för 750 barn. Det påverkar hur speciallärarna kan genomföra sitt arbete och det är något som man borde ta i beaktande politiskt. Barnen har rätt att få stöd, men min forskning visar att 20 procent av barnen faller utanför speciallärarnas stödsystem av en eller annan orsak.

– I Svenskfinland har vi tre olika verksamhetsformer för daghem och förskola. Barnen kan gå i vanliga daghem eller i så kallat språkbad där det är barn från finska familjer som vill att deras barn ska lära sig svenska. Det finns också en verksamhet där mindre än 25 procent av verksamhetsspråket är på ett annat språk, oftast finska eller engelska.

– Jag tittade på skillnaderna mellan de olika verksamheterna och kunde se att det fanns minst antal barn i behov av stöd när det gäller språket hos barnen i språkbad. Det tyckte jag var spännande. Det kan finnas olika orsaker till det, men en orsak kan vara att personalen är väldigt språkmedveten. Sedan kan det vara så att föräldrar som kanske är bekymrade kring sitt barns språkutveckling inte sätter barnen i en ny språklig kontext. Så det kan finnas ett naturligt urval där.

Jag reagerade starkt på att det finns personal som inte är intresserad av att samarbeta med speciallärarna, eftersom de anser att det bara innebär mer jobb och extra belastning.

Vad överraskade dig?

– Jag reagerade starkt på att det finns personal som inte är intresserad av att samarbeta med speciallärarna, eftersom de anser att det bara innebär mer jobb och extra belastning. Något annat som överraskade mig var ärligheten hos speciallärarna, som vittnar om att 20 procent av barnen blir utan stöd, även om det inte är ett medvetet val. De lyfter också fram att det finns outtalade prioriteringslistor på vilka barn man ska välja att ge stöd. Det är ganska skrämmande eftersom det står väldigt tydligt i lagar och styrdokument att alla barn har rätt till stöd när behovet uppmärksammas. Där verkar det som om yngre barn prioriteras lägre, och barn som ska till skolan prioriteras högst. Det rimmar inte riktigt med tanken på tidiga insatser och tidigt stöd.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas förstås att speciallärarna kan ha nytta av dem. Jag önskar att de kan använda avhandlingen för att göra sina röster hörda kring deras arbetssituation.