Stora skillnader i lärarutbildares professionella digitala utveckling

Fakta

Anna Roumbanis-Viberg

Bor i Vänersborg
Född år 1968

Disputerade 2023-10-24
vid Högskolan Väst

Avhandling

Lärarutbildarens professionella agency i en digital tid

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är grundskollärare i botten men år 2012 kom jag från en tjänst som biträdande rektor på ett högstadium till Högskolan Väst. På högstadiet hade jag varit med och implementerat en-till-en och hade genomfört kompetensutvecklingsinsatser med personalen. Men när jag klev innanför dörrarna på högskolan insåg jag att det inte var samma fokus på det digitala på lärarutbildningen. Där väcktes mitt intresse för vad det är som gör att det ser ut här på lärarutbildningen, och för hur lärarutbildarna uppfattar digitaliseringen av samhället och utbildning.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har undersökt hur lärarutbildare uppfattar och hanterar sin yrkesvardag i en digital tid. Jag gjorde intervjuer år 2017 och 2020, precis innan och under tiden som vi gick över till distansläge. Då blev det genast väldigt annorlunda för lärarutbildarna. Nu kunde de inte längre välja om de skulle använda digitala resurser för att bedriva sin undervisning, det handlade egentligen bara om hur.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Lärarutbildare inom högre utbildning har ganska hög autonomi, och det har egentligen lärare också när det gäller sin egen undervisning. Men den här höga autonomin i kombination med att man på samma gång är ganska ensam har inneburit att lärarutbildare i vissa fall har fördröjt den egna digitala utvecklingen. De har försökt stanna kvar i det som de känner sig trygga och bekväma i. Så såg det ut fram till år 2020, vilket är det tidsspann som jag har tittat på. Nu vet vi ju att det har hänt jättemycket sedan dess.

– På lärarutbildningen finns det en slags semidigital kultur som också har påverkat den professionella digitala utvecklingen. Det finns stora skillnader dels i vilka möjligheter och förutsättningar som getts för att lärarutbildare ska utveckla ett digitalt förhållningssätt till sitt professionella uppdrag, men också i hur de använder det i sin egen undervisning. För lärarutbildare har ju ett tredelat uppdrag. Dels ska vi lära nytt på samma gång som vi ska använda de digitala resurserna i vår egen undervisning. Men vi ska också utbilda blivande lärare i att utveckla ett digitalt förhållningssätt så att de kan använda det med sina blivande elever. Det innebär att om en lärarutbildare väljer att inte använda så mycket digitala resurser i sin undervisning, så får de blivande lärarna olika förutsättningar i sin utbildning.

Vi behöver skapa gemensamma arenor och en kollegial dialog där vi får lov att diskutera och reflektera över vad digitalisering av utbildning och undervisning innebär, för individen och för uppdraget.

Vad överraskade dig?

– Att man inom lärarutbildningen inte har gett utrymme för att kritiskt reflektera över digitaliseringen av utbildning, trots att den kritiska reflektionen är en central del i högre utbildning. Det har inte funnits något organisatoriskt ansvar för det, utan individen har fått ansvara för det själv. Vi behöver skapa gemensamma arenor och en kollegial dialog där vi får lov att diskutera och reflektera över vad digitalisering av utbildning och undervisning innebär, för individen och för uppdraget.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att lärarutbildningars organisation och ledning kan ta del av resultaten och se vad lärarutbildare behöver för stöd. Jag hoppas också att resultaten kan användas för andra yrkesgrupper som ställs inför digitala förändringsprocesser.