Hoppa till sidinnehåll
Intervju

Ansvar och resurser problematiskt för elevhälsan

Publicerad:2007-06-14
Uppdaterad:2012-05-02
Ebba Reinolf
Skribent:Ebba Reinolf

Åsa Backlunds avhandling visar att det finns stora skillnader mellan skolornas personalresurser när det gäller elevhälsan, dessutom riskerar elevers hälsa att hamna mellan stolarna på grund av oklarheter kring (och olika syn på) ansvarsfrågan.
– Det finns en stor vaghet kring det här området, säger Åsa Backlund: vissa skolsociala uppgifter framstår som något av allas och ingens ansvar.

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag är socionom i grunden och har alltid varit intresserad av skolan som en arena för socialt arbete – på vilka sätt kan skolan arbeta för att förebygga social problematik? Skolan är, näst efter familjen, den viktigaste institutionen för barnet: den kan ha en skyddande funktion, men skolrelaterade problem kan också utgöra riskfaktorer. Dessutom är skolan ett relativt outforskat område för forskning inom socialt arbete, vilket också var en anledning till att jag ville titta närmre på skolans verksamhet.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om vilka resurser skolorna har för sitt elevhälsoarbete samt hur det arbetet organiseras och utformas praktiskt. Avhandlingen fokuserar särskilt på de yrkeskategorier inom elevhälsan som inte utgörs av pedagoger och som kan tänkas vara ett komplement i det skolsociala arbetet. Avhandlingen består av två studier: en kvantitativ studie där jag kartlägger skolornas resurser vad gäller elevhälsovården, men där jag även tittar på hur resurserna förhåller sig i förhållande till varandra, hur arbetet är organiserat, vilka centrala mötesarenor som finns, och så vidare. Den andra studien består av två fallstudier av elevvårdsteamens arbete vid två olika skolor, vilket ger en mer vardagsnära och konkret bild av elevhälsans arbete. Jag har intervjuat olika aktörer inom elevvårdsteamen (till exempel skolkuratorer, skolsköterskor, och skolpsykologer), men även lärare, föräldrar, elever, skolledning samt ledningen för de centrala resursenheter som delar av elevvårdsteamen har varit knutna till. Dessutom har jag gjort observationer av centrala mötesarenor och bett olika yrkeskategorier att föra dagbok.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Ett viktigt resultat är att det är väldigt stora skillnader mellan skolornas lokala tillgångar till skolkurator, skolsköterska och skolpsykolog. Där varierade mitt material från en halv till över sju årsarbetare per tusen elever på skolan. Olika typer av resurser (elevvårdsresurser och pedagogiska resurser) verkade inte användas kompenserande för varandra i den mening att en skola med lite kuratorsresurser skulle ha mer lärarresurser. Det var snarare så att skolor med mycket av en slags resurser också ofta hade mer av andra (vilket förstås kan vara kopplat till behov). Däremot tycks kuratorer och psykologer kunna användas som delvis utbytbara resurser. Skolsköterskor fanns vanligtvis att tillgå på skolorna och deras arbete var omgärdat av relativt tydliga regler och förväntningar på tillgänglighet för eleverna – detsamma kunde inte sägas gälla för kuratorer och psykologer, som var mindre givna resurser både till förekomst och till innehåll. Resultaten visar också att förväntningar från starka aktörer i den lokala omgivningen kunde få stor betydelse för inriktningen på kuratorers och psykologers arbete. Det kan till exempel handla om lärares förväntningar på att psykologen ska göra begåvningsutredningar.
– Avhandlingen bekräftar tidigare utredningars bild av en stark trend när det gäller en centralisering av elevhälsans resurser. Det blir allt mer vanligt med olika slags resursenheter, som huvudsakligen tycks användas för utredande och konsultativa uppgifter. Men den ökade betoningen på konsultativ arbete gentemot lärarna för elevhälsan innebär förändrade domänanspråk mellan dessa yrkesgrupper, vilket kan leda till domänkonflikter kring vem som ska ta ansvar för vad. Lärarnas ansvar och betydelse i elevhälsoarbetet betonas ofta idag, men mitt material visar att få skolor hade riktlinjer för klassföreståndarens ansvar och det var sällsynt att lärarna erbjöds regelbunden handledning. Elevhälsans verksamhetsområde präglas av oklarheter och olika uppfattningar om vem som ska göra vad av elevhälsans personal, skolledningen och lärarna – men även gentemot externa aktörer. Det finns därmed en risk att eleverna faller mellan stolarna medan aktörerna debatterar ansvarsfrågan.
– Vad gäller lärarna så finns det stora skillnader i deras uppfattning av elevhälsans funktion: en del förväntar sig att kunna lämna över ansvaret i de här frågorna, medan andra anser att arbetet bör ske gemensamt, i samråd med elevhälsan. Lärare spelar självklart en viktig roll för elevernas välmående och trivsel, men det kan vara ett problem att elevhälsan väljer att arbeta så konsultativt gentemot pedagogerna: att stödja lärarna i deras arbete är en sak, men att bygga upp en stödstruktur för eleverna är en annan. Där finns det en risk att lärarnas problem-formuleringar blir alltför styrande för elevhälsans arbete.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att det var så stora skillnader när det gäller elevhälsans resurser. Och vagheten kring det här området, att det finns en luddighet kring ansvarsfrågan och synen på vem som ska göra vad. Jag förvånades också över att man i elevvårdsteamens gruppmöten fokuserade på åtgärder snarare än olika perspektiv i elevvårdsfrågorna: hur ett problem skulle förstås diskuterades ganska sällan, utan samtalen kretsade snarare kring lösningar – och där rådde det oftast konsensus inom elevhälsan. En annan sak som var anmärkningsvärd var att elevvårdsteamen relativt ofta diskuterade lärarnas inställning som ett problem under de här mötena, vilket var oväntat för mig eftersom tidigare studier har visat att elevvårdsteamen ganska sällan uppmärksammar skolans sätt att arbeta i de här frågorna. I de här diskussionerna togs ibland läraren upp som ett problem i sig, teamet kunde exempelvis prata om hur de skulle hantera en viss klassföreståndare eller ett arbetslag som inte fungerade. I dessa diskussioner fanns en tydlig efterfrågan från elevvårdsteamens på stöd från skolledningen. Slutligen förvånades jag även över hur lite delaktiga föräldrar och elever gjordes i beslutsprocessen i de frågor som rörde enskilda elever och som hanterades i elevvårdskonferenser.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att resultaten kan vara intressanta och matnyttiga för elevhälsans personal, lärare, skolledning, verksamma inom barn- och ungdomspsykiatrin samt ansvariga för socialt arbete med inriktning mot barn. Men framför allt för de som arbetar direkt med de här frågorna i skolan.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Förhoppningsvis kan resultaten väcka en diskussion kring vilka resurser som behövs i elevhälsan och hur de ska fördelas och användas, men även kring vilket ansvar lärarna ska ha – vilket stöd och vilken kunskap behöver de i sin utbildning och i sitt arbete för att kunna axla detta ansvar? Jag hoppas att man så småningom kan börja se socialt arbete som en viktig dimension av skolans verksamhet. Viktiga arbetsfrågor inför framtiden tror jag bland annat är utformningen av lärarutbildningen och skolledarutbildningen när det gäller elevhälsoarbetet, och jag tror också att det är viktigt med gemensamma kurser för elevhälsans personal, som bland annat behandlar det specifika med att arbeta inom skolan.

Hedda Lovén

Forskningsbevakningen presenteras i samarbete med

forskningsinstitutet Ifous

Läs mer
Stockholm

Undervisa i Artificiell intelligens

Välkommen till Skolportens konferens för dig som planerar att undervisa i det nya gymnasieämnet artificiell intelligens. Ta del av aktuell forskning som utgår från ämnets syftesbeskrivning, och få praktiska verktyg som hjälper dig att planera och genomföra kurserna. Innehållet är även intressant för dig som vill veta mer om AI i samband med undervisning generellt, samt för dig som undervisar inom vuxenutbildningen.
Läs mer & boka
Gy–Vux
3 okt

Högläsning i förskolan

I den här kursen med kursledare Ann S. Pihlgren får du handfast information om hur högläsningsstunderna kan bli så språkutvecklande som möjligt, och ett viktigt nav som förskolans undervisning kan kretsa runt. Flexibel start, kursintyg ingår och tillgång till kursen i sex månader. Pris 749 kr!
Mer info
Fsk
Dela via: 

Relaterade artiklar

Relaterat innehåll

Senaste magasinen

Läs mer

Nyhetsbrev