Hoppa till sidinnehåll
Intervju

Elevernas världsbild framträder i filmskapandet

Publicerad:2006-08-30
Uppdaterad:2012-05-03
Ebba Reinolf
Skribent:Ebba Reinolf

När Fredrik Lindstrand arbetade som socialsekreterare märkte han att ungdomarna i hans grupper saknade uttrycksmedel för att presentera sin egen värld, på sitt eget sätt. Hans avhandlingsarbete handlar om ungdomars filmskapande: om det informella lärandet som uppstår i processen, men också om elevernas bild av världen, som inte nödvändigtvis stämmer överens med skolans bild – eller samhällets.

 

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har varit intresserad av rörlig bild sedan jag var ung, men kände ändå att det inte var film jag ville arbeta med professionellt. Jag utbildade mig istället till socionom och arbetade som socialsekreterare i en ungdomsgrupp. Jag märkte att det fanns en del bekymmer i de gruppverksamheter vi drog igång, och att de här ungdomarna inte hade tillgång till uttrycksmedel för att skolan skulle förstå dem, på deras sätt. I olika killgrupper provade jag då med varierande uttrycksmedel: att skriva manus, testa musik eller arbeta med film. Det hände någonting på de här mötena, det fanns någonting spännande i de nya uttrycksformerna: dynamiken som uppstår när man får presentera sin egen värld, på sitt eget sätt.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar dels om potentialen i att arbeta med textskapande i någon bemärkelse (textskapande handlar om att skapa meningsfulla kommunikativa enheter, allt från sociala sammanhang till skriven text), men även om frågor som lärande och identitets arbete, ur en social dimension. Samtidigt handlar också avhandlingen om ungdomarna själva och hur de väljer att förvalta sina möjligheter. Slutligen tas förstås processen som sådan upp, hur det går till när film växer fram. Titeln på avhandlingen är ”Att göra skillnad” – ordet ”skillnad” har blivit ett sätt att knyta ihop ett antal olika teman, men en utgångspunkt i all kommunikation är att vi tillför något nytt och annorlunda – vi gör skillnad. Det intressanta är ju att eleverna lyfter fram det de representerar, deras egna bilder, som skiljer sig från skolans eller konsumtionssamhällets bild. Det är små processer, men det händer ändå något viktigt här: man provar nya roller, ser saker på ett annat sätt. Det blir en möjlighet att ställa sig själv i relation till det man arbetar med: identitetsmässigt handlar det om att vi alla är lika – men ändå olika. Hur lyfter eleverna fram skillnaderna i gemenskapen? Genom att arbeta med film på det här sättet sker lärande på flera olika nivåer, vilket träder fram tydligt i de olika processerna.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att det sker en mycket intressant utveckling i själva arbetsprocessen: filmen genomgår massor av olika faser – bildmanus, synopsis, inspelning, klippning, påläggning av ljud och text – det som visar sig tydligast i processen är att det händer massor i varje mellanrum, precis när man ska börja arbeta med ett nytt steg. Eleverna måste omformulera sitt intresse för vart och ett av stegen, och i samband med att de gör det måste de bli medvetna om vilka principer det är som gäller för varje steg. Ta bildmanus som exempel: där är det bilden, den rumsliga kompositionen som är tongivande och som styr arbetet, men samma premiss gäller förstås inte när man lägger på ljud. Filmens komplexitet, dess sätt att fungera, framträder successivt genom de reflektioner som eleverna gör. Att beskriva hur det sker är därför ett viktigt resultat, men också att man faktiskt använder sig av film som ett verktyg för att säga något om den värld som vi tycker oss se – och som inte alltid stämmer överens med andras bild av världen. Det är utgångspunkten både för att få syn på sig själv och andra, men även för att förstå hur världen i stort fungerar.

Vad hittade du under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Det låter kanske banalt, men jag blev helt fascinerad av hur väl ungdomarna fungerade i grupp. Med 4-5 elever i varje grupp blev det förstås svårigheter när alla hade olika idéer om vad man skulle göra för film och hur den skulle se ut. Men det löste de oerhört mycket genom att resonera med varandra. Det var imponerande att se hur väl de tog till sig av andras argument. När det sen gäller resultaten förvånade det mig att jag inte kunde se utvecklingen och reflektionerna under arbetets gång – det var något som trädde fram i analysarbetet, och det var verkligen jättespännande.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som intresserar sig för film- och mediepedagogik, men även estetiska lärprocesser.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Om man tittar på mina resultat så tror jag att man kan hitta argument för att arbeta mer ämnesöverskridande i skolan. En viktigt del av avhandlingen handlar om att koppla form till ett innehåll – eleverna förmedlar ju sin syn på världen genom sina bilder. Avhandlingen kan bidra med en bild av potentialen i ett reflekterande arbete, vad som händer när vi ger det en form. Det är mer än att bara rita eller göra någonting, hela den här processen har ett mervärde, just därför behöver vi mer av den här typen av arbete i skolan. Allt man presenterar i bilden bygger ju på val, det säger något särskilt om personen som har tagit bilden. Det innebär att ideologi alltid finns med i bakgrunden, till exempel. Det blir oerhört intressant när man får en kritisk medvetenhet till vad bilden gör – hur väljer eleverna att visa upp världen?

Hedda Lovén

Forskningsbevakningen presenteras i samarbete med

forskningsinstitutet Ifous

Läs mer
Stockholm

Företagsekonomi

Välkommen till Skolportens konferens för dig som undervisar i företagsekonomi!
Läs mer & boka
Åk 7–Vux
21 nov

Rättssäker betygssättning

Förbättra din förmåga att sätta likvärdiga och rättssäkra betyg genom en handfast kurs som leds av betygsexperterna Per Måhl och Bo Sundblad. Köp kursen för 749 kr och få tillgång till den i 6 månader. Kursintyg ingår!
Mer info
Åk 4–Vux
Dela via: 

Relaterade artiklar

Relaterat innehåll

Senaste magasinen

Läs mer

Nyhetsbrev