Nivågruppering stör goda kamrateffekter

Hur blev du intresserad av ämnet?

– För mig har utbildning och skola alltid känts aktuellt och intressant – det som händer där påverkar ju hela samhället och våra barn är bland det viktigaste vi har i livet. På ett sätt tycker jag att alla borde vara intresserade av vad som sker i skolan, det är en av de viktigare frågorna i samhällsdebatten. När jag utbildade mig till nationalekonom fick jag plötsligt verktygen för att analysera stora databaser och såg då en möjlighet att kunna besvara en del av de frågor jag hade haft kring just utbildning.

Vad handlar avhandlingen om?

– Jag har i fyra olika artiklar (de första två är skrivna i samarbete med andra forskare, resterande två har jag skrivit själv) tittat på olika faktorer som kan spela roll för elevers utbildning och skolprestationer. I avhandlingen ställs faktorerna familjebakgrund, lärare och kamrater mot elevernas studieprestation (mätt i betyg).
– Den första studien behandlar skolresultat i förhållande till familjebakgrund: vi hade en tes om att familjebakgrundens betydelse kanske skulle öka under den period då skolan decentraliserades och eleverna i större utsträckning fick möjlighet att välja vilken skola de ville gå i. Vår tanke var att elever som hade föräldrar med hög utbildningsnivå skulle kunna ta tillvara på de nya möjligheterna bättre, till exempel genom att hitta korrekt information och göra strategiska skolval. I den andra studien tittade vi på om det fanns några effekter av att ha en lärare av samma kön som en själv: läraryrket är ju kvinnodominerat och på senare år har tjejerna har gått om killarna vad gäller skolresultaten, så vi ville undersöka om kvinnliga elever gynnades av den ojämna könsfördelningen inom lärarkåren. På ytan ser det nämligen ut som att det kan finnas ett samband – på gymnasiet är till exempel 80 % av lärarna inom svenskämnet kvinnor, och där är betygsskillnaderna mellan pojkar och flickor större än i matte, där könsfördelningen mellan lärarna är jämnare. Den tredje studien handlar om nivågruppering i årskurs 7-9, det vill säga den uppdelning i allmän och särskild kurs som man hade tidigare. Om man föreställer sig att en lärare i sin undervisning får försöka anpassa sig efter någon form av median, en normelev, så kan en indelning av elever efter förmåga framstå som positivt eftersom det inte blir lika stora nivåskillnader mellan eleverna när de är indelade i dessa grupper. Slutligen tittar jag på kamrateffekter i klassrummet i den sista studien.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Den första studien gav inget stöd för att elever från studiestarka hem skulle prestera bättre i skolan under den här reformperioden – eller att elever från studiesvaga hem skulle prestera sämre. Sambanden var helt enkelt stabila och gav inte utslag åt något håll, men man får samtidigt hålla i åtanke att det fanns andra ekonomiska faktorer som spelade in under den här perioden (till exempel arbetslöshet), som inte har kunnat ta hänsyn till i vår undersökning. Den andra studien gav inte heller något utslag: det verkar inte finnas något samband mellan att ha en lärare av samma kön som en själv och studieresultatet. Där tror jag dock att man skulle behöva titta på hur det ser ut för de tidigare skolåldrarna, eftersom min studie rör gymnasieelever. Den tredje studien, däremot, visar att en nivågruppering trots goda intentioner inte är positivt för lågpresterande elever – men väl för högpresterande. Dessa resultat behandlades närmre i den sista studien där jag bara tittade på kamrateffekter och tydligt kunde se att nivågruppering gynnar de starkare eleverna på bekostnad av de svagare. Den nivågruppering som har skett var alltså inte optimal, däremot tror jag visst att man kan ha en uppdelning, bara den kan inte se ut som den gjorde förr. På något sätt måste de svagare eleverna kompenseras för de positiva kamrateffekter som faller bort i och med uppdelningen.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Att nivågruppering inte var särskilt positivt för lågpresterande elever kom lite som en överraskning faktiskt – jag hade nog trott att det skulle vara bra med en uppdelning, att lärarna lättare skulle kunna nå en mer homogen grupp elever. Men så var det alltså inte.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag hoppas att de som fattar beslut i skolfrågor i det här landet kan ta till sig av resultaten. Man skulle till exempel kunna tänka sig att en ökad möjlighet att välja skola kan skapa klassrum som kunskapsmässigt sätt består av homogena elevgrupper. Det är positivt för vissa elever, men mindre positivt för andra – och den senare gruppen måste vi i så fall kompensera på något sätt.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas att man får en större insikt om att nivågrupperingar inte alltid är optimalt och att man, om man använder sig av den här typen av indelningar i klassrummet, måste kompensera svagare elever. Trots att systemet med nivågrupperingar officiellt är borttagen så finns ofta en informell indelning kvar, därför tror jag att det är viktigt att bli medveten om att det finns positiva kamrateffekter som går förlorade i de här uppdelningarna.

Hedda Lovén