Trånga skolmatsalar förstärker ätsvårigheter

Fakta

Susanna Sandberg

Bor i Örnsköldsvik
Född år 1985

Disputerade 2026-03-20
vid Umeå universitet

Avhandling

En skolmåltid för alla. Normativa måltidsideal, inkludering och elever diagnostiserade med autismspektrumtillstånd eller ADHD

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag är dietist och har arbetat med barn med ätsvårigheter, varav många har diagnoserna autism eller adhd. Men i kontakten med lärare och vårdnadshavare tyckte jag att det var svårt att ge råd om hur man skulle lösa elevernas situation, eftersom jag inte hade någon egen erfarenhet av arbete i skolan. Det var där intresset för mitt forskningsämne började.

Vad handlar avhandlingen om?

– Syftet med min avhandling är att öka kunskapen om skolmåltider hos elever med autism eller adhd. Jag har undersökt dels hur den fysiska och sociala miljön ser ut, dels hur eleverna själva beskriver sina erfarenheter. Avhandlingen är en etnografisk studie där jag har följt fem elever under fem månader samt intervjuat vårdnadshavare, lärare och skolmåltidspersonal. Utgångspunkten är att funktionsnedsättningar är något som delvis uppstår på grund av miljön och samhällets normer.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att många problem kring elevernas ätande kretsar kring att skolmatsalen är en trång miljö där många bord, stolar och personer ska rymmas på samma gång. Det kan vara utmanande för de här eleverna rent motoriskt och leda till spill, vilket ofta tolkas som dåligt bordsskick. Skolmåltiden kan också leda till att eleverna tvingas in i en social situation där de känner sig utanför och blir mer utsatta för mobbning.

– Trots att lärarna försökte vara flexibla och värna om alla elevers bästa gav de uttryck för starka måltidsnormer. Det fanns till exempel uppfattningar om att man skulle äta med bestick, lägga upp mat enligt tallriksmodellen och inte ha mössa på sig. Eleverna i min studie hade ofta svårt att följa de normerna.

Skolmåltiden kan också leda till att eleverna tvingas in i en social situation där de känner sig utanför och blir mer utsatta för mobbning.

Susanna Sandberg

Vad överraskade dig?

– Hur starkt normer är knutna till just måltider. I de skolor jag följde var det tillåtet att bära keps och mössa under resten av skoldagen, men inte under skolmåltiderna. Det är lite som när man går i kyrkan.

Vem har nytta av dina resultat?

– Beslutsfattare på olika nivåer i framför allt kommuner och skolor. Jag hoppas att min avhandling kan bidra till att man utvärderar skolmåltiden på samma sätt som andra lärmiljöer när det gäller inkludering och tillgänglighet. Lärare och skolmåltidspersonal kan också ha nytta av att reflektera över vilka normer som finns kring ätandet. En viktig poäng är dessutom att alla yrkesgrupper måste känna sig inkluderade för att kunna jobba med inkludering – i min avhandling kände sig skolmåltidspersonalen ganska bortglömd, trots att det var de som förväntades styra upp allt.