Hoppa till sidinnehåll
Intervju

Man kan inte helt okritiskt ta bort timplanen

Publicerad:2006-05-24
Uppdaterad:2013-02-26
Ebba Reinolf
Skribent:Ebba Reinolf

Det säger Mikaela Nyroos, som har studerat tre skolors förändringsarbete under timplaneförsöket. Hon ser liten förändring hos de skolor hon följt – men å andra sidan tar det ofta lång tid innan man kan se följderna av en reform. De få positiva effekter som uppstod till följd av timplaneförsöket kan man egentligen uppnå på andra sätt, och att ta bort timplanen kan leda till vissa problem: hur kontrollerar man till exempel att en elev får sina 6 655 undervisningstimmar?

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag arbetade som lärare när jag såg att man sökte en doktorand som skulle studera försöksverksamheten med borttagen timplan. Jag har alltid velat doktorera, så jag tvekade inte en sekund att söka. När det sen gäller just tidsaspekten av skolans verksamhet, så har det intresserat mig sen länge.

Vad handlar avhandlingen om?

-Den handlar om de eventuella effekter som uppstår när skolan avregleras ytterligare genom att timplanen tas bort. Studien har genomförts från flera olika perspektiv: jag har intervjuat arbetslag, elever, anställda på kommunnivå och rektorer. I avhandlingen följer jag tre skolor under fyra år och tittar på om deras tidsanvändning och tidsfördelning har förändrats till följd av försöket. Att ta bort den nationella timplanen innebär att all reglering av hur undervisningstiden ska fördelas för ett ämne/ämnesgrupp försvinner: det enda krav som kvarstår är att varje elev fortfarande ska vara garanterad 6 665 undervisningstimmar i grundskoleutbildningen. Men hur säkerställer man det? Om man byter skola till exempel, vem håller då räkningen? Redan idag är det mycket svårt att beräkna hur många undervisningstimmar varje elev får i olika ämnen, hur blir det då när timplanen tas bort?

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Att man inte helt okritiskt kan ta bort timplanen. Ytterst handlar det om att upprätthålla kravet på likvärdighet: klarar alla elever av det nya systemet, och hur ser man till att eleverna verkligen får de undervisningstimmar de har rätt till? Vi vet att insatt tid i undervisning ger resultat, därför blir det bekymmersamt när man inte längre kan se hur många timmar en elev har fått i ett visst ämne.
– De skolor som jag har följt var positiva till den ökade bestämmanderätt som en borttagen timplan medförde. Ofta valde skolorna att arbeta med alternativa undervisningssätt, vilket innebar ett ökat ansvar för eleven när de i sin tur gavs större frihet. Men alla elever kanske inte klarar av ansvaret att göra något bra med den tid de plötsligt får till sitt förfogande. Lärare ser också en risk för att kvalitén blir lidande när eleverna undervisar sig själva, istället för att få undervisning av en professionell lärare. Däremot så går ju ämnen in i varandra, och att kunna arbeta ämnesövergripande uppskattas både av lärare och av elever. Att arbeta ämnesövergripande ledde även till att arbetslaget fick ökad betydelse: man planerade och diskuterade mer, och fick genom det en bättre bild av eleverna eftersom informationsutbytet ökade. Men ingenting av det jag eller andra forskare har sett är omöjligt med en timplan. Man kan se samma utveckling i skolor som inte har tagit bort timplanen. Timplanen är ju faktiskt ganska generös, du FÅR minska tiden med 20 %, du FÅR jobba ämnesövergripande – och så vidare. Timplaneförsöket har i min och andras forskning inte visat sig vara en avgörande faktor för förändring, däremot så har den kanske påskyndat eventuella processer som skolorna redan har påbörjat .

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

-Att det inte blev någon skillnad i hur man fördelade tiden. Jag trodde nog att man skulle utnyttja den här friheten lite mer – att man skulle öka tiden för vissa ämnen och minska andra, till exempel. Men reformer och förändringar tar väldigt lång tid att genomföra, och när jag studerade de här skolorna såg jag väldigt lite förändringar. Sen kan jag nog säga att jag förväntade mig lite mer diskussioner och, ja kanske inte konflikter, men kolliderande åsikter. Att hela tiden förändra kräver ju mer av en lärare, den ökade bestämmanderätten innebar bland annat att man var tvungen att komma på nya arbetssätt och teman, det är tyvärr baksidan av medaljen. Arbetsbördan hade således ökat för lärare i de skolor som hade kommit längst i förändringsarbetet. Det var mer samverkan, fler möten, mer övervakning för att tillse att ditt ämne kom med i ett tema, och så vidare.

Vem har nytta av dina resultat?

– Politiker, inför det svåra beslutet om timplanens varande. Skolor. Min avhandling utgör en bekräftelse på att vissa faktorer GÖR det väldigt svårt att genomföra de här förändringarna. Svenska skolor får så mycket kritik, och jag vill verkligen poängtera att skolan måste ignorera omvärldens syndabockstänkande: skolan tampas med den här uppgiften under helt olika förhållanden, man gör så gott man kan utifrån de förutsättningar som finns. I avhandlingen kan man läsa om hur vissa skolor har arbetat med timplansförsöket, förhoppningsvis kanske det kan inspirera det egna reformarbetet: ”Kan vi tänka så här hos oss?” eller ”Varför kan vi INTE tänka så här hos oss?” Jag tror även att lärarstudenterna kan ha nytta av mina resultat. Skolan reformeras konstant, det här ett nedslag just nu, men vem vet hur situationen ser ut när de ska börja arbeta?

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror avhandling kan påverka genom att visa att det är viktigt för alla skolaktörer att tro på sig själva och sin kapacitet, men också att hålla fast vid det man har bestämt dig för. Titta inte så mycket på andra, utan fokusera på ERA förhållanden och vad ni kan göra i er verksamhet, utifrån era egna förutsättningar. Det finns så många olika faktorer som styr: hur mycket stödjer kommunen, hur mycket driver rektor, vad vill lärarna själva? Det finns helt enkelt ingen ”quick-fix” – en och samma lösning fungerar inte på två olika skolor!

Hedda Lovén

Forskningsbevakningen presenteras i samarbete med

forskningsinstitutet Ifous

Läs mer
Stockholm

Undervisa i artificiell intelligens

Välkommen till Skolportens fortbildning för dig som planerar att undervisa i det nya gymnasieämnet artificiell intelligens! Programmet utgår från ämnets syftesbeskrivning och ger både forskningsfördjupning och praktiska verktyg för att du enklare ska kunna genomföra kurserna. Innehållet passar även dig som vill veta mer om AI i samband med undervisning generellt.
Läs mer & boka
Gy–Vux
3 okt

Högläsning i förskolan

I den här kursen med kursledare Ann S. Pihlgren får du handfast information om hur högläsningsstunderna kan bli så språkutvecklande som möjligt, och ett viktigt nav som förskolans undervisning kan kretsa runt. Flexibel start, kursintyg ingår och tillgång till kursen i sex månader. Pris 749 kr!
Mer info
Fsk
Dela via: 

Relaterade artiklar

Relaterat innehåll

Senaste magasinen

Läs mer

Nyhetsbrev