Musikämnet har blivit ett hantverk

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag har själv ägnat mig åt musik sedan jag var ung, jag spelade bland annat i en tonårsgrupp på 60-talet när Beatles, Stones och hela popvågen kom. Jag är lärare i musik och SO men sedan 1980 arbetar jag på lärarutbildningen vid Umeå universitet. Det var när jag började undervisa som jag återkommande hörde begreppet skapande undervisning, och när jag sedan började arbeta på lärarutbildningen så dök det upp igen. Men trots allt tal om skapande undervisning och aktivering av eleverna så visade den nationella utvärderingen 2003 att skapande var en av de minst förekommande aktiviteterna i skolan – och dessutom att begreppet uppfattades som oklart. Vi hade själva gett en kurs på lärarutbildningen som hette Skapande musik så självklart fick det här oss att börja fundera, inte minst kring vad begreppet egentligen stod för. Det hela ledde så småningom till att jag började forska.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om hur skapande har framställts historiskt. Avhandlingen består av tre delar: den första delen är en studie av statliga utredningar, läroplaner och kursplaner, där jag har tittat på hur skapandet kommer in som ett moment i musikundervisningen. När enhetsskolan bildas så förändras nämligen det gamla sångämnet och skolkommissionen förordar ett byte från ”sång” till ”musik”, vilket breddar ämnet (och i det nya ämnet blir skapandet en viktig del). Skapandet finns därefter med som ett mer eller mindre självständigt moment ända fram till Lpo94. Den andra delen är en läromedelsstudie där jag har letat efter skapande moment i olika läroböcker: vad kan och ska eleverna göra, hur motiverar och legitimeras skapande i skolan och hur relateras det till musikämnet i sin helhet? Den tredje studien är ett nedslag i en klassrumspraktik: jag har följt fyra lärare som uttalat att de sysslar mycket med skapande i sin undervisning, och därför besökt dem för att se vad de gör tillsammans med eleverna på musiklektionerna. Mina klassrumsobservationer kompletteras av intervjuer med elevgrupperna, som går i årskurs 7-9. Eleverna arbetade med olika former av skapande, de skrev till exempel låtar, arbetade med komposition, arrangemang och ensembleverksamhet.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Avhandlingen visar att skapande har använts som ett verktyg för förändringar i skolan: skapande bygger på idéströmningar som grundas på att eleven själv ska vara aktiv, det leder i sin tur till att man släpper tanken om läraren som den självklare ledaren. När skolan reformeras fungerar skapande som ett verktyg för att förändra undervisningen och ta itu med katederproblematiken, eleverna får möjlighet att arbeta lite mer självständigt samtidigt som lärarrollen förändras. Fokus är inte längre klassen som sångkör – det blir plötsligt möjligt för eleverna att arbeta i mindre grupper. Extra tydligt blir det när Lgr69 kommer, för då kommer skapande in som en viktig aktivitet både i läromedel, fortbildning och material från Sveriges Radio. I samband med det förordas också en starkt förändrad lärarroll: honnörsord är individen och gruppen, resonerande undervisning och självbestämmande, vilket förstås hänger ihop med det allmänna kulturpolitiska läget i Sverige på 70-talet. I skolan blir dock det kreativa arbetet, som vanligtvis betraktas som något högst individkopplat, en kollektiv aktivitet – vare sig det rör komposition, arrangering eller improvisation. Den skapande undervisningen är också ganska teoretiskt inriktad, skapandet fungerar initialt som ett värn mot populärmusiken: det skapande som förordas riktar sig mot modern, seriös konstmusik, vilket hör ihop med att man estetiskt vill fostra eleverna. Det är först på 80-talet som det börjar släppa lite. Idag har vi också en estetisk fostran, men den är mer oreflekterad och mer fokuserad på samtidskulturen. Fram till 70-talet var läraren den självklare ledaren i klassrummet och styrde och ställde under ganska skolmässiga former, men idag tycker jag mig se att fritidsmusicerandet och studieförbundens verksamhet har kommit in som en metod när det gäller elevernas eget skapande av musik. Inte minst märkte jag det under min fältstudie, då jag såg att eleverna arbetade mycket själva, under fritidsliknande former, och att de lärde sig mycket av varandra. Lärarens handledarroll är väldigt tydlig i dagens musikundervisning, och i det avseendet skiljer sig musiken också från många andra ämnen.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– Jag blev främst glatt överraskad, eftersom jag fick en bekräftelse på att musikverksamheten fungerar, trots att det (både tids- och planeringsmässigt) ibland kan vara kämpig för läraren. Eleverna tycker att musikämnet är kul och meningsfullt, det vill gärna visa upp vad de kan, arbetar hårt och har ett stort engagemang, vilket förstås var roligt att se. Med tanke på dagens skoldebatt så var det en sorts kontrapunkt. Eleverna upplever inte heller att det här är ett arbete som lärarna ålägger dem, utan det är något de själva vill göra. Det förvånade mig också att de kom till skolan fullastade med färdigheter, de kunde redan sjunga och spela eftersom de hade lärt sig det på fritiden – en del av dem var oerhört skickliga musiker! Och de elever som inte hade lika mycket med sig när de kom till skolan, lärde sig där. Miljön som skapades uppmuntrade helt enkelt lärande, det var lite som studieförbunden – verksamheten var självinitierad. Inom det skapande begreppet rymdes dessutom lösningar för lärarna att individualisera undervisningen: på så sätt kunde de hitta något för alla.
– Med den nya kursplan som kom 2000 har musicerandet och skapandet blivit centralt i musikundervisningen – både på gott och ont. Många moment som tidigare fanns i undervisningen trängs nämligen undan av det nya innehållet: idag har man, i de skolor jag har undersökt, två eller maximalt tre veckor på sig att gå igenom musikhistoriska epoker, vilket förstås kan ses både som positivt och negativt. På ett sätt har musikämnet blivit det gamla sångämnet, men istället för att sjunga så spelar eleverna. Att lyssna på musik som man kanske inte skulle höra på annars, det finns inte längre – ämnet har blivit ett hantverk.

Vem har nytta av dina resultat?

– Forskarsamhället, för att bättre förstå de här begreppen och skolans praktik. Musiklärare och andra lärare som arbetar med estetiska ämnen, eftersom skapande är ett centralt begrepp i skolan idag. Även lärarutbildningen kan ha nytta av resultaten, inte minst för att problematisera begreppet skapande och få en inblick i olika teorier kring kreativitet. Avhandlingens utgångspunkt är trots allt beskrivningen av det som sker i klassrummet, där jag tar upp alla de klassiska didaktiska frågorna. Det är särskilt viktigt för lärarutbildningens del, eftersom det kan ge en förståelse för att man kanske kan lägga tyngdpunkten på andra saker än man har gjort tidigare. Inte minst hoppas jag att resultaten bidrar till att ge en förståelse för de förändringar som har skett inom ämnet, men också för den musikundervisning som bedrivs idag runt om i landet.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag tror att avhandlingen kan ge en insikt om varför det ser ut som det gör i musikundervisningen, och varför man förordar vissa handlingar framför andra. Förhoppningsvis kan det bidra till att skapa förändring, genom att visa hur man själv går in och blir en agent i ett förändringsarbete. De studenter som går ut idag har en ganska abstrakt läroplan att förhålla sig till, i det avseendet tror jag att den historiska återblicken kan ge ganska många idéer som går att omsätta i den egna praktiken. Avhandlingen kan därför tjäna som en kunskapskälla där man kan leta efter goda exempel – ”oj, kan man göra så här också?” Så har nämligen forskning påverkat mig: efter att jag hade skrivit min C-uppsats tillsammans med en kollega så insåg vi att jag var tvungna att skriva om vår kursplan på lärarutbildningen, så självklart kan man dra lärdomar som man tillämpar på sin egen praktik. Skulle jag ge ett tips till nyblivna lärare idag, så skulle de vara vikten av att förändra ramfaktorer på skola, till exempel att hitta lokaler, instrument och tid. Väldigt mycket står och faller på det. De lärare jag har följt i avhandlingen var skickliga, aktiva musiker själva, så visst bottnar en skapande undervisning också i ett privat intresse och en vilja att eleverna skulle få jobba med det de var intresserade av.

Hedda Lovén