Undervisning i naturvetenskap i förskolan – sju olika praktiker

Fakta

Sanne Björklund

Bor i Ystad
Född 1982

Disputerade 2026-05-08
vid Malmö universitet

Avhandling

Preschool–Naturing in the Anthropocene. Coordinating Early Childhood Science Education with Swedish Preschool Practice

Varför blev du intresserad av ämnet?

– Jag har jobbat ganska länge i förskolan i olika roller, med verksamhetsutveckling, utomhuspedagogik och hållbar utveckling. Inom det området, naturvetenskapernas didaktik, ville jag fördjupa mig och titta på förskolans didaktiska val. Efterhand har frågan breddats till hur praktiker i förskolan formar vad som är möjligt i undervisningen.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om hur barns relationer till naturen skapas i förskolans naturvetenskapsundervisning utifrån ett praktikperspektiv. Avhandlingen omfattar inte bara relationer mellan människor utan har även en sociomateriell utgångspunkt, vilket innebär att exempelvis pedagogiskt material, naturen och samhällsdiskurser också finns med. Det är olika delar som formar barns relationer till naturen.

– Det handlar också om hur vardagen fungerar; hur naturvetenskapsundervisningen blir möjlig i relation till förskolans rutiner och ritualer.

– Ytterligare en faktor är att naturvetenskapsundervisningen nu sker i en särskild tid, antropocen*, när människan har en avgörande inverkan på naturen. I förskolan är naturen viktig och där finns en möjlighet att undersöka hur vi kan göra på nya sätt.

Jag skulle vilja att förskollärare och förskollärarutbildare kan ta del av resultaten för att förstå sin egen praktik bättre, kopplat till barns relation till naturen i den tid vi lever i.

Sanne Björklund

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Avhandlingen visar sju olika praktiker i förskolan i förhållande till naturen: faktaskapande, fiktionalisering (där barn och pedagoger leker och fantiserar tillsammans) med miljö och material, samlande, besökande, sinneserfarande, utforskande och omsorg. Dessa möjliggör olika relationer mellan barn och natur. 

– Alla naturpraktikerna finns samtidigt, men det krävs mycket arbete på förskolan för att upprätthålla den komplexa naturvetenskapsundervisningen. Det är viktigt eftersom vi i antropocen behöver finna andra sätt att leva med naturen. Naturvetenskapsundervisningen som behövs beskriver jag i avhandlingen som multipel. Den multipla undervisningen behöver också samordnas med förskolans rutiner.

– Avhandlingen introducerar ett nytt begrepp ”preschool-naturing”. Det är ett sätt att beskriva hur förskolans praktiker i vardagen kommer samman med naturvetenskapsundervisningen.

Vad överraskade dig?

– Jag är ganska medveten om hur mycket rutiner som finns i förskolan men jag blev ändå överraskad när jag fick syn på dem mer. Dilemmat är att rutinerna är helt avgörande för att förskolan ska fungera, det är en komplex verksamhet, men vi behöver vara medvetna om att rutinerna skapar en särskild verklighet för barnen. Det är inte bara något som finns i bakgrunden.

– Ett exempel är att “gå ut” i kommunikation med barnen kring utevistelse ibland kunde bli nästan synonymt med att gå ut och cykla eftersom barnen cyklade mycket på gården.

Vem har nytta av dina resultat?

– Jag skulle vilja att förskollärare och förskollärarutbildare kan ta del av resultaten för att förstå sin egen praktik bättre, kopplat till barns relation till naturen i den tid vi lever i. Jag utgår från avhandlingen i en bok jag skriver nu, där resultaten kan bli ännu mer direkt användbara för de som jobbar i förskolan. Avhandlingen är också ett bidrag till forskningsfältet.

*Antropocen är en föreslagen geologisk epok. Den kan definieras som den tid då människans verksamhet globalt har påverkat jordens geologi, landskap, limnologi, klimat och ekosystem. Effekterna av mänskliga aktiviteter på jorden kan ses till exempel i förlust av biologisk mångfald och i den globala uppvärmningen. Källa: Wikipedia