Unga vill ha mer nyanserade samtal om etnicitet

Fakta

David Sandberg

Bor i Borås
Född år 1985

Disputerade 2025-06-05
vid Göteborgs universitet

Avhandling

Ethnicity and Ethnic-Racial Identity during Adolescence. Intervention and Contexts

Varför blev du intresserad av ämnet?

− Jag har en grundutbildning som psykolog och har arbetat flera år inom barn- och ungdomspsykiatrin och på ungdomsmottagningar. Därigenom har jag blivit intresserad av identitet och av hur unga människor formar sina identiteter. Jag ville förstå hur ungdomar upplever etnicitet, men också rollen som deras etniska bakgrunder har i deras identitet. Vi vet sedan tidigare att etnisk identitet hänger ihop med ungdomshälsa, och då har tanken varit att man potentiellt kan främja ungdomars hälsa genom att jobba med identitetsfrågor.

Vad handlar avhandlingen om?

− Om hur skolungdomar i Sverige upplever att identitet berörs i olika kontexter, i skolan och klassrummet, men också på sociala medier och inom idrott. Den andra delen av avhandlingen handlar om en utvärdering av ett interventionsprogram från USA, The Identity Project, som vi har provat på gymnasieskolor runt om i Sverige. Programmet bygger på fynd som visar att personer som utforskar sin etniska identitet ofta presterar lite bättre i skolan och uppvisar mindre depressiva symtom och ångest. Det ger eleverna utrymme att utforska sina etniska identiteter själva och tillsammans med klasskamrater, för att reflektera kring vad deras bakgrund betyder för just dem. Vi ville se om det var möjligt att applicera den här interventionen på svenska gymnasieskolor och få positiva effekter för ungdomar.

I skolan upplever de att det är väldigt viktigt och värdefullt att prata om etnicitet. Men också att det är ganska laddat och sammanknippat med negativa upplevelser, som användning av stereotyper i undervisningen eller jämnåriga som skämtar mycket om etniciteter.

David Sandberg

Vilka är de viktigaste resultaten?

− Ett viktigt fynd handlar om ungdomarnas egna upplevelser. De beskriver att etnicitet hanteras väldigt olika beroende på sammanhang. I skolan upplever de att det är väldigt viktigt och värdefullt att prata om etnicitet. Men också att det är ganska laddat och sammanknippat med negativa upplevelser, som användning av stereotyper i undervisningen eller jämnåriga som skämtar mycket om etniciteter. Det kan också handla om generaliseringar från lärare där ungdomarna upplever att det saknas perspektiv. De beskriver att det finns mycket hat kopplat till etnicitet på sociala medier, men också att det är en arena där man kan lära sig väldigt mycket om etniska bakgrunder på ett positivt sätt.

− Ett resultat som var lite oväntat är att de beskriver ungdomsidrotten som en fredad zon som är inkluderande, där de inte har haft negativa erfarenheter relaterat till etnicitet i samma utsträckning.

− När det gäller interventionsresultaten av programmet kunde vi se att Sveriges resultat ligger i linje med andra europeiska länder. Ungdomarna som deltog engagerade sig mer än andra i att utforska sina etniska identiteter och fundera över vilken roll den har i deras liv. Andra studier i forskningsprojektet kunde också koppla etnisk identitetsutveckling till saker som högre skolengagemang och bättre psykisk hälsa, dock inte som en direkt effekt av interventionen. Vi kunde också se att programmet hade olika effekt för olika ungdomar. Unga som exempelvis är extroverta i sin personlighet hade väldigt mycket effekt av interventionen i jämförelse med unga som är mer introverta, som inte hade någon effekt alls.

Vad överraskade dig?

− I Tyskland har man sett att ungdomar som varit med i programmet efteråt visade mer positiva attityder gentemot ungdomar med en annan etnisk bakgrund än deras. Det såg vi inte här, men det beror till stor del på att ungdomarna i Sverige skattade väldigt högt från början när det gäller positiva attityder gentemot andra människor och kulturell mångfald i samhället. Samtidigt kan vi se i både vår egen forskning och exempelvis Barnombudsmannens rapporter om barns och ungas utsatthet för rasism, hur ungdomar upplever att erfarenheter av rasism är en stor del av vardagen. Så man får vara lite försiktig med att likställa ungdomars attityder med att vi automatiskt har ett väldigt tolerant samhälle.

Vem har nytta av dina resultat?

− Alla som arbetar med unga framför allt inom skolan, men också beslutsfattare. Resultaten visar att ungdomar vill ha ett mer nyanserat samtal om etnicitet och etnisk identitet, som inte har berörts så mycket i den svenska kontexten. Jag vill också trycka på att etnisk identitet är något som alla människor har oavsett bakgrund, det handlar inte bara om ungdomar som har en etnisk minoritetsbakgrund. Så att fokusera på ungas resor med etnisk identitet, något som kan förändras över tid, snarare än kategorier, kan nog vara en gynnsam väg framåt.