Kritiskt tänkande måste vara mer än bara logik

Hur blev du intresserad av ämnet?

– Jag började faktiskt min forskarbana med att skriva en kritisk avhandling om ett helt annat ämne, men medan jag gjorde det så insåg jag att det faktiskt inte fanns något konstruktivt med att skriva en destruktiv avhandling. Det fick mig att börja fundera över det här med kritiskt tänkande, och inte minst att rannsaka mitt eget kritiska tänkande. Det väckte ett intresse som ledde till att jag bytte avhandlingsämne.

Vad handlar avhandlingen om?

– Den handlar om olika sätt att förstå kritiskt tänkande, samt hur dessa olika perspektiv kan kopplas till en vetenskaplig kunskapsbildning. Avhandlingen inleds med en historisk tillbakablick på filosofin och hur man har använt det kritiska tänkandet genom tiderna. Just termen kritiskt tänkande dyker faktiskt inte upp förrän filosofen Dewey kommer in i bilden, vilket gjorde det historiska materialet lite svårt att sortera. Jag skapade då ett verktyg, bestående av fyra hörnstenar, där jag utgick från att kritiskt tänkande innebar att man måste kunna förklara, tolka, och förstå något genom abstrakt tänkande. Därefter utredde jag var tonvikten i de olika resonemangen låg – var att förstå något som stod i centrum för en viss filosof, eller var det kanske det förklarande som var det viktiga? Det visade sig att det som har hängt med genom hela historien, från antikens Grekland fram till idag, är det logiska resonemanget: det rationella tänkandet, där det ena leder fram till det andra, utgör den traditionella bilden av vad kritiskt tänkande är. Filosofen Walters skriver om en första och andra våg i det kritiska tänkandet, där den första vågen utgörs av det traditionellt logiska resonemanget, som betraktas som en generell förmåga som alla människor kan träna upp, medan den andra vågen adderar kreativitet, intuition och reflexivt tänkande till det kritiska tänkandet – och hävdar dessutom att det kritiska tänkandet är beroende av den kulturella kontext du befinner dig i. Man måste helt enkelt ha erfarenhet av något för att kunna tänka kritiskt om det.

Vad är resultatet och dina viktigaste slutsatser?

– Oavsett om man tillhör den första eller andra vågen så finns det en gemensam nämnare: man fokuserar på processen, det vill säga hur man går till väga för att tänka kritiskt – ingen beaktar dock konsekvenserna av det kritiska tänkandet. Det är intressant att man verkar betrakta det kritiska tänkandet i sig som en försäkran om ett gott resultat, men det finns ingenting som stödjer det antagandet. Det räcker inte att bara tänka kritiskt! Det som fattas i det kritiska resonemanget är individens ansvar och ett beaktande av konsekvenserna av olika handlingar. Ytterst handlar det om att se möjligheterna och låta ansvaret finnas med från början, för att därigenom låta kritiskt tänkande bli en social handling och inte bara ett individuellt fenomen inom vetenskapen och den högre utbildningen. Det är just det som skiljer den första och den andra vågen åt – att den förra placerar potentialen till kritiskt tänkande hos individen, medan den senare placerar den i den sociala handlingen, det vill säga i det som sker mellan individer. För högskolestuderande handlar det här om att väcka ett medvetande om sig själv i förhållande till andra, att bry sig om och känna ansvar för andra människor, att vilja förändra det som inte är bra, samtidigt som man utmanar tankens gränser. Min uppmaning är att man alltid bör tänka att det finns fler möjligheter än de jag ser framför mig.
– I pedagogiska styrdokument lever traditionella tankar om det kritiska tänkandet är kvar, vilket är problematiskt eftersom de som forskar om kritiskt tänkande är på väg åt ett annat håll, bort från den första vågen och in i den andra, där det kritiska tänkande inte bara är reducerat till det logiskt rationella. Om lärare enbart skulle utgå från styrdokumenten i sin undervisning skulle vi inte se något annat än logiskt rationellt tänkande när vi lär våra studenter hur man tänker kritiskt. Tack och lov tänker lärare själva och kan därmed vidga innebörden av kritiskt tänkande i sin undervisning.

Hittade du något under arbetets gång som överraskade eller förvånade dig?

– När jag började min resa så var jag själv en utpräglad ”förstavågare”. För mig var kritiskt tänkande det samma som logiskt och rationellt tänkande, något som alla kunde lära sig att generellt tillämpa i olika kontexter. Men någonstans på vägen trillade jag, tack vare Nietzsche, in i den andra vågen, och började se på den första vågen med lite mer kritiska ögon. Det var riktigt omvälvande för mig: initialt tyckte jag inte att Nietzsche var riktigt klok, det hela var väldigt frustrerande, men efter att ha gjort fyra omskrivningar av det jag skrivit om honom så började jag plötsligt att se på saker och ting – och mig själv – med nya ögon.

Vem har nytta av dina resultat?

– De som undervisar och forskar på universitetsnivå, just för att väcka medvetandet om vad det är vi gör varje dag, utan att tänka på det: vi praktiserar det logiska och rationella tänkandet hela tiden, men vi glömmer bort ansvaret. Vetenskapandet är en social handling, det går inte att legitimera allt med det kritiska tänkandet i sig. Einstein och atombomben är ett klassiskt exempel på det.

Hur tror du att dina resultat kan påverka arbetet i skolan?

– Jag hoppas och tror att resultaten kan bidra till en förändring när det gäller att utforma nya lärandemål i pedagogiska styrdokument. För de som undervisar på högskolan tror jag att det är oerhört viktigt att få studenterna att se möjligheterna i varje problem: det kan finnas fler lösningar än den som verkar mest självklar! Överhuvudtaget tror jag att det är positivt om vi kan få studenterna att reagera: så här ser världen ut – är vi nöjda med det? Skulle det kunna vara på något annat sätt? De måste fundera på konsekvenserna av den lösning de har resonerat fram, och känna ett ansvar för sin omvärld.

Hedda Lovén