Videofeedback kan vända barns negativa utveckling

Fakta

Stina Balldin

Bor i Lund
Född 1966

Disputerade 2025-10-03
vid Lunds universitet

Avhandling

Videofeedback som tidig samordnad insats. En undersökning av Marte Meo och samordningssamtal (MOS) som förebyggande arbete i skolan

Varför blev du intresserad av ämnet?

– I mitt tidigare arbete som hälso- och sjukvårdskurator inom barnpsykiatrin använde vi videofeedback-metoden Marte Meo, där föräldrarna får se korta videoinspelningar av sitt samspel med barnet för att upptäcka och förstärka de saker som fungerar. Då såg jag hur viktigt det är med tidiga insatser där nära omsorgspersoner deltar. Det gjorde mig intresserad av MOS – en kombination av Marte Meo och strukturerade samordningssamtal i skolan – där man förutom att arbeta med pedagog–barn-relationen även involverar föräldrarna.

Vad handlar avhandlingen om?

– Avhandlingen handlar om vilken effekt MOS har för barn som uppvisar samspelssvårigheter och beteendeproblem, jämfört med sedvanliga insatser i förskola och skola. Jag har undersökt effekterna av MOS på kort och lång sikt, hur dessa effekter påverkades av familjernas sociala status samt vilka konsekvenser interventionen fick för föräldrarna. Min undersökning är en randomiserad interventionsstudie där en grupp med 52 barn och deras pedagoger och föräldrar deltog i MOS, medan en kontrollgrupp med 47 barn fick sedvanliga insatser i skolan. Barnen var mellan 3 och 12 år.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Att MOS på kort sikt hade en större positiv effekt på barnens beteende i skolan än sedvanliga insatser. På lång sikt var effekterna ännu större, men då fanns det inte längre någon skillnad mellan grupperna. Det kan bero på att beteendeförändringar tar tid och på att insatserna i svensk skola är av god kvalitet, men man kan också tänka sig att det fanns spridningseffekter där de andra pedagogerna lärde sig av dem som deltog i MOS.

– Vi kunde se att resultaten inte påverkades av familjernas sociala status, vilket tyder på att MOS kan ges i skolan utan att öka sociala ojämlikheter mellan barnen. Det är naturligtvis en stor fördel. Vi såg även att föräldrar som deltog i MOS upplevde mindre psykiska påfrestningar än tidigare och utvecklade en större tillit till den egna föräldraförmågan.

Vi såg även att föräldrar som deltog i MOS upplevde mindre psykiska påfrestningar än tidigare och utvecklade en större tillit till den egna föräldraförmågan.

Stina Balldin

Vad överraskade dig?

– Att de positiva resultaten till och med var större när det hade gått en tid – vanligtvis riskerar interventioner att tappa sin effekt när de har avslutats. Jag blev också överraskad av att inte en enda familj avbröt interventionen i förtid. Det tyder på att MOS är en användarvänlig insats.

Vem har nytta av dina resultat?

– Alla som arbetar med barn som uppvisar beteendeproblem i förskolan och skolan. MOS innehåller konkreta verktyg för att skapa ett fungerande samspel med barnen och en bättre samverkan mellan pedagoger och föräldrar. Interventionen påminner oss om att det behövs ett perspektivskifte där vi flyttar ansvaret från barnet till de vuxna runt barnet. Även små positiva effekter har visat sig vara betydelsefulla i skolmiljön, och att inte göra något innebär stora risker för barnens emotionella och psykosociala utveckling.