Viktigt med likvärdig utbildning – även för framgångsrika elever
Rektorer och lärare tycker att det är viktigt att alla elever stimuleras i skolan, även de som har lätt att lära sig och som det går bra för. Det visar Åsa Melanders avhandling, där hon har jämfört det engelska och svenska skolsystemet och synen på likvärdighet.
Bor i London, Storbritannien
Född år 1972
Disputerade 2025-09-10
vid University of Roehampton, London, Storbritannien
Providing equitable education to children who need additional challenge. An exploration of school values and practices in England and Sweden
Varför blev du intresserad av ämnet?
− På 90-talet skrev jag en statsvetenskaplig uppsats där vi skulle utvärdera något. I dåvarande läroplan stod det att undervisningen skulle anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Det gjorde mig nyfiken så jag skrev en uppsats där jag intervjuade rektorer om deras tankar om specialbegåvade elever, som var ett epitet man använde då. De flesta rektorer som deltog menade att den typen av elever alltid klarar sig.
− Jag jobbade senare under tio år i kommunen Hackney i London med skolorganisation. Hackney var då en kommun med stora problem där många barn levde under väldigt svåra förhållanden. Jag tänkte med mina svenska ögon att det absolut viktigaste för kommunen skulle vara att de barn som inte klarar sig får väldigt mycket stöd. Självklart var det viktigt, men det var också väldigt tydligt från ledningen att de även ville satsa på elever som det gick bra för. Det var verkligen något som överraskade mig, att det fanns en möjlighet att tänka på alla. Jag intervjuade även rektorer och elever om de här frågorna när jag senare gick lärarprogrammet. För en bok intervjuade jag ytterligare personer som gått i gymnasiet senare på 2010-talet, och kunde se en utveckling mellan de perioderna. Eftersom jag jobbade i England så tyckte jag att det var intressant att jämföra hur utvecklingen har sett ut i England och i Sverige.
Vad handlar avhandlingen om?
− Om utbildning för elever som skulle kunna prestera väldigt högt i skolan, utifrån ett rättvise- och likvärdighetsperspektiv. Jag har tittat på hur man tänker om likvärdighet för den här gruppen elever i England och Sverige, hur man har uttryckt sig i läroplaner och skollagar och vad det har fått för praktiska konsekvenser för eleverna. Jag har intervjuat rektorer i England och Sverige, och har därigenom också kunnat jämföra hur man har tänkt i båda länderna och vad det har fått för konsekvenser, vilket också har mynnat ut i vad jag menar att man borde göra.
Det var intressant att alla deltagare, rektorer och lärare, tyckte att det var viktigt att alla elever, även de som det går bra för, skulle få stimulans och utmanas i skolan.
Åsa Melander
Vilka är de viktigaste resultaten?
− Det var intressant att alla deltagare, rektorer och lärare, tyckte att det var viktigt att alla elever, även de som det går bra för, skulle få stimulans och utmanas i skolan. Även om de också kunde se att det fanns problem rent praktiskt att få till det. Det visar på en förändring om jag jämför med de undersökningar som jag har gjort i Sverige tidigare. De engelska rektorer som under en mycket längre tid har skolats i att tänka på den här gruppen av elever hade mycket mer att säga om hur man bäst tillgodoser de elevernas behov. Vilket kanske inte är så konstigt. Ett annat intressant resultat är att ordet särbegåvning inte verkar fylla någon effektiv funktion i Sverige. Det finns ingen direkt definition, vilket verkar leda till förvirring om vad det är, vilka elever som eventuellt är särbegåvade, och hur man bäst hjälper dem. Där menar jag att det, precis som i England, vore bättre att inte använda absoluta etiketter.
− Jag har också samlat information om olika initiativ och åtgärder som skolor har vidtagit för att hjälpa den här elevgruppen. Det verkar vara viktigt att göra saker i små steg. Alla skolor och lärare kan göra något, och det är bättre att börja med något än att försöka skapa en idealisk plan som inte går att hålla.
Vad överraskade dig?
− Att alla deltagare tyckte att likvärdighet entydigt måste inbegripa alla elever, även de med mycket hög kapacitet. Och att det fokus på att det viktigaste är att alla klarar sig okej, som tidigare framkom i mina undersökningar, hade minskat. Jag blev även förvånad över att ingen svensk rektor tyckte att de erbjöd likvärdig utbildning för alla på sin skola. Det förvånade mig eftersom Sverige så länge har haft en ambition att erbjuda en likvärdig skola. Där fanns det en större variation bland de engelska rektorerna.
Vem har nytta av dina resultat?
− De är användbara för att utforma policyer i Sverige, där man bör titta på tidigare engelska initiativ för den här elevgruppen, och vilka konsekvenser de har haft. Men de är också intressanta för enskilda skolor som funderar på hur man bäst hjälper de här eleverna.