Modellering och verktyg ökar lärandet i anpassad skola

Att som pedagog aktivt visa, hålla kvar vid planerad undervisning samt undvika skramlande nyckelband. Det är några faktorer i lärmiljön som på olika sätt påverkar lärandet hos elever i anpassad skola. Det framkommer i en utvecklingsartikel som pedagogerna Ann-Charlotte Ek Byrhult, Karin Doyle, Anna Niklasson samt Maria Svensson, i anpassad skola i Kristianstad, skrivit.

Varför ville ni skriva en utvecklingsartikel?

– Vi har under tre år arbetat med i Ifous forsknings- och utvecklingsprogram Kunskapsuppdraget i anpassad skola, och vill med artikeln lyfta fram och sprida våra resultat vidare. Ytterligare ett skäl är att vi genom projektet upptäckt att det inte finns så mycket forskning om anpassad skola.

Vad handlar artikeln om?

– Övergripande om tillgängliga lärmiljöer i anpassad skola och hur de påverkar elevernas lärande. Med tillgängliga miljöer menar vi utifrån både fysiska, sociala, och pedagogiska perspektiv. Syftet med projektet var både att öka kunskapen om tillgängliga lärmiljöer och hur de påverkar elevernas lärande samt utveckla dessa miljöer. Vår skola var tidigare uppdelad på två. När skolorna senare slogs samman behövde vi både uppdatera och bygga upp ny kunskap inom området.

– Artikeln beskriver hur vi under tre år systematiskt och i cykler har filmat, dokumenterat och analyserat undervisningssituationer med en elev och lärare per klass i totalt sju klasser. Fokus här har varit att undersöka hur den fysiska, sociala och pedagogiska lärmiljön påverkar elevernas lärande. Hela arbetsgruppen har varit delaktig i analyserna av filmerna och de förändringar som vi efterhand vidtagit.

Elevernas lärande ökar när läraren är ihärdig och håller fast vid det planerade undervisningsinnehållet.

Vilka resultat har ni sett?

– Det kanske tydligaste resultatet är hur viktig modellering är för elevernas lärande. Modellering innebär att läraren konkret först visar eleven vad och hur som något ska göras. Vi såg genomgående att det här momentet är oerhört viktigt för att eleven ska förstå och komma vidare. Att som pedagog visa vägen gäller även användning av så kallade kommunikationsverktyg, kartor med bilder som kan användas för att kommunicera. Det är inte givet att eleverna självmant använder sig av de här verktygen, därför behöver pedagogerna uppmuntra användning genom att själva göra det.

– Betydelsefullt för elevernas lärande är också att läraren håller fast vid den planerade undervisningen, även om eleven först kanske inte förstår eller visar intresse. Här kan det vara lätt att som lärare byta spår, i hopp om att få med sig eleven. Men lärande är sällan en spikrak process och vad som tydligt framkom i vårt material är att elevernas lärande ökar när läraren var lite ihärdig och höll fast vid det planerade undervisningsinnehållet.

– Vad gäller den fysiska miljön upptäckte vi en hel del saker som vi själva kunde påverka, exempelvis möblering. På filmerna syntes det väldigt tydligt hur små detaljer påverkade elevernas koncentration. Exempelvis att stänga fönster för att hålla ljud ute, eller att som pedagog inte bära skramlande nyckelband runt halsen. Ytterligare ett resultat är att vi pedagoger har fått ökad kunskap om vad vi kallar märkbara resultat hos eleverna. I anpassad skola mäter vi inte elevernas resultat, men vi märker deras lärande. Det är ofta subtilt, en lyft blick eller en nick. För att fånga upp det krävs en lyhördhet, och den måste man öva på. Sammantaget har arbetet lett till en ökad kunskapsnivå och ett mer utvecklat yrkesspråk i hela arbetsgruppen.

Hur har ert arbete förändrats av projektet?

– Det har förändrats på många olika sätt. Kanske främst genom att alla i personalgruppen pratar om lärande och utveckling på ett mer professionellt sätt än tidigare. Vi har fortsatt att systematiskt filma, analysera och diskutera oss själva, precis som vi gjorde under projektet. Om vi förr mer pratade om vad vi hade gjort så handlar diskussionerna idag om själva lärsituationen.

Hur för ni ert arbete vidare på er arbetsplats?

– Vi ser Ifousprogrammet som en språngbräda för ett fortsatt arbete framåt. Vi har lagt grunden och nu vill vi fortsätta utveckla det vi påbörjat. Fritidsverksamheten på skolan har exempelvis redan börjat arbeta i samma anda med att filma och analysera sin verksamhet.