Ökat engagemang med kontrasterande undervisning i anpassad skola

I jakten på den bästa undervisningsmetoden fick eleverna i anpassad skola erfara vilka verktyg och redskap som lämpar sig bäst för olika uppgifter. Resultaten visar ökat engagemang hos både elever och lärare. Det visar Terese Andersson, speciallärare på Hahrska gymnasiet i Västerås och Greta Haffling, speciallärare och specialpedagog på Edströmska gymnasiet i Västerås, i sin utvecklingsartikel. 

Varför ville ni skriva en utvecklingsartikel?

– Vi har deltagit i Ifous utvecklingsprogram Kunskapsuppdraget i anpassad skola och vi vill såklart berätta och sprida våra resultat! Det känns särskilt viktigt eftersom det generellt inte finns särskilt mycket forskning om anpassad skola, och dessutom når den som finns inte alltid ut till dem som jobbar i den anpassade skolan.

Vad handlar artikeln om?

– Vi som skrivit arbetar på yrkesprogram vid två olika anpassade gymnasieskolor. Artikeln beskriver hur vi arbetat med en så kallad kontrasterande undervisningsmetod i syfte att befästa elevernas kunskaper och därmed öka deras chanser till senare anställning.

– Artikeln beskriver hur vi utifrån två moment som ingår i programmen – åtdragningsmoment samt rengöring av utomhusyta – har arbetat med skillnader på verktyg eller redskap, utförande och resultat. Inledningsvis demonstrerade lärarna verktygen och redskapen, hur de kunde användas i de olika momenten och vilket resultatet blev. Därefter fick eleverna själva prova för att erfara dessa skillnader och därmed lära sig vad som var rätt och fel. Om de själva skulle upptäcka varför det rätta redskapet eller verktyget var rätt hoppades vi att eleverna lättare skulle komma ihåg kunskapen. En utmaning för många elever i anpassad skola är just att ta med sig det de lärt sig i klassrummet eller i yrkeshallen ut till livet utanför skolan. 

Utvecklingsprojektet blev ett startskott för ett ökat samarbete mellan de olika anpassade skolorna här i Västerås.

Vilka resultat har ni sett?

– Projektet fick lite olika utfall på våra respektive skolor. På den ena skolan där eleverna arbetade med åtdragningsmoment hade eleverna svårt att förstå skillnader på olika verktyg och hur uppgiften skulle utföras. Detta var också mer komplicerad kunskap att visualisera och göra konkret för eleverna. Positivt var dock ett ökat engagemang hos eleverna som också var rörande överens om att de lärde sig mer med denna metod.

– På skolan där eleverna undersökte hur olika redskap fungerade för att rengöra en utomhusyta gick det desto lättare. Här såg vi hur eleverna själva kom fram till hur uppgiften skulle utföras och vilket verktyg som funkade bäst på olika underlag. En piasava-kvast är exempelvis bra att sopa grus med, men funkar också bättre än en räfsa för att få bort löv från våt asfalt. Också här ökade engagemanget bland eleverna och framför allt samarbetet dem emellan. Det senare är annars utmanande i anpassad skola där eleverna oftast vänder sig till läraren.

Hur har ert arbete förändrats av projektet?

– Utvecklingsprojektet blev ett startskott för ett ökat samarbete mellan de olika anpassade skolorna här i Västerås, i dag arbetar vi exempelvis gemensamt med frågor kring betyg och bedömning. Projektet har också lett till en ökad medvetenhet om vikten att kontinuerligt diskutera pedagogiska frågor och nu funderar vi på hur den här metoden skulle kunna användas i andra sammanhang. Sammantaget har allt detta bidragit till en ökad vi-känsla och att det blivit ännu roligare att vara lärare!

Hur för ni ert arbete vidare på er arbetsplats?

– Vi har berättat om vårt arbete för personalen på övriga program i våra respektive gymnasieskolor samt för Skolforskningsinstitutet som varit här, vilket såklart var jätteroligt. Syftet är även att införliva våra resultat i Gy25 som implementeras nu.