Skolan och hållbar omställning
Bidrag nr 3 2014: Skolan och hållbar omställning
Ellen Almers, lektor i didaktik vid Högskolan i Jönköping och ämneslärare i biologi, kemi och fysik, har skrivit ett bidrag om handlingskompetens.
Vad är undervisningens uppgift när samhället ska ställa om till hållbarhet?
Denna artikel går närmare in på betydelsen av handlingskompetens. Olika typer av forskning har visat att upplevd kompetens är en viktig förutsättning för att man ska agera. Nordiska ministerrådet framhåller i en rapport 2013 att det kommer krävas stora samhälls- och livsstilsförändringar om vi ska uppnå hållbarhet. Att skolan spelar en viktig roll i en sådan omställning råder det bred politisk enighet om och hållbar utveckling är del av kursplanemålen för många ämnen.
På vilket sätt skolan och undervisningen ska bidra till hållbar utveckling finns det dock olika idéer om. Ett populärt begrepp inom lärande för hållbar utveckling som används av både staten och av organisationer som WWF och Naturskyddsföreningen är ”handlingskompetens”. Handlingskompetens har sitt ursprung i den danska kritiska traditionen av miljö- och hälsoundervisning och definierades på 1990-talet som en förmåga att involvera sig i ansvarsfulla handlingar för en barmhärtigare värld på grundval av kritiskt övervägande och ett välgrundat kunskapsunderlag.
Internationellt har begreppet ofta använts som ett alternativ till undervisningsmodeller som betonar beteendemodifikation. Handlingskompetensmodellen lägger vikt på att stärka elevernas förmåga att ta egen ställning och ta ansvar för beslut och handlingar snarare än mål om ett specifikt önskat beteende. Handlingskompetens för hållbar utveckling omfattar ansvar för kommande generationer och det globala samhället såväl som det lokala och samtida samhället. I sin forskning har Almers tittat på vad som bidragit till att utveckla handlingskompetens hos en grupp mycket aktiva unga. Det finns några huvudnycklar till handlingskompetens för hållbar utveckling enligt Almers. En av de främsta är att känna sig kompetent nog att agera inom området, och att känna att man kan bidra med något.
En förutsättning för att känna sig kompetent är ofta möjlighet att praktisera handlingarna, att få handlingserfarenhet, tillfällen till övning och känna i kroppen att man kan. Att dessutom få tillfälle att utmana sina perspektiv på vilken handling som är att föredra gör att man tränar upp sin omdömeskraft och förmåga att kritiskt ta ställning. Med dessa perspektiv på handlingskompetens blir det intressant att titta närmare på vilken typ av handlingserfarenhet som erbjuds barn och unga i förskola och skola idag. Inom vilka områden ges de möjligheter att utvecklas sin omdömeskraft och handlingserfarenhet?
Läs hela bidraget här: Skolan och hållbar omställning
Läs mer om Öresundsklassrummet här
Av Ellen Almers, lektor i didaktik vid Högskolan i Jönköping samt ämneslärare i biologi, kemi och fysik
Sidan publicerades 2014-06-12 14:10 av Moa Duvarci Engman
