Tydlig vision och gemensamt lärande stärker förskollärares ledarskap

Tydlighet, kollegialt lärande och tillit till medarbetarnas profession. Det är ledarhandlingar som är viktiga för att förskollärare ska kunna leda ett utvecklingsarbete. Det visar Åsa Myrman Blomgren, biträdande rektor på förskolan Kärrspiran i Botkyrka kommun, i sin utvecklingsartikel.

Varför ville du skriva en utvecklingsartikel?

– Det var vår pedagogiska samordnare på förvaltningen som först föreslog att vi skulle skriva en artikel för att dela med oss av erfarenheterna av vårt arbete i Ifous forsknings- och utvecklingsprogram Språkutvecklande förskola. Jag hade nog inte förstått hur mycket jobb det innebar att inhämta underlag och skriva, men jag fick bra handledning och det har varit väldigt givande och lärorikt att skriva den här artikeln.

Vad handlar artikeln om?

– Om vad förskollärare upplever ger dem förutsättningar för att de ska kunna leda och implementera ett utvecklingsarbete. Artikeln bygger på en fokusgruppintervju med tre förskollärare som deltagit i och drivit det utvecklingsarbete kring språkstödjande handlingar som vi genomförde inom Ifousprogrammet.

Projektet har gjort mig mer trygg i att jag är på rätt väg, när jag upplever att det är det relationella och stöttande ledarskapet som är viktigast i förskolan.

Åsa Myrman Blomgren

Vilka resultat har du sett?

– Artikeln belyser framför allt tre teman kring ledarhandlingar som förskollärarna lyfter fram som viktiga för att de ska kunna driva ett utvecklingsarbete: Tydlighet, kollegialt lärande och ledarens förhållningssätt. Vad gäller tydlighet är det inte frågan om att som ledare peka med hela handen utan att vara tydlig med mål, vision och ramar. Det kollegiala lärandet handlar här om att ha en gemensam intention om att vi här för att lära oss och förstå något tillsammans. Det innebär bland annat att kunna prata om det som är svårt att förstå och genomföra och tillsammans försöka hitta lösningar. Först då uppstår ett kollegialt lärande. Det tredje temat, ledarens förhållningssätt, handlar framför allt om den relationella aspekten och att hitta balansen mellan att styra i rätt riktning samtidigt som de professionella får behålla den egna autonomin.

Hur har ditt arbete förändrats av projektet?

– Jag är nog fortfarande i en process av att låta resultatet landa och sättas in i praktiken. Men projektet har ändå gjort mig mer trygg i att jag är på rätt väg, när jag upplever att det är det relationella och stöttande ledarskapet som är viktigast i förskolan. Konkret handlar detta ofta om att ha förståelse för det som kan vara svårt, att backa om det behövs men framför allt att låta ett utvecklingsarbete få ta den tid som behövs. Det sistnämnda var något som förskollärarna i studien särskilt lyfte fram.

Hur för du ditt arbete vidare på din arbetsplats?

– Jag arbetar bland annat med att förstå begreppet ansvar tillsammans med förskollärarna, och vi pratar mycket om mandatet de behöver ha för att kunna ta ansvar och att jag har tillit till deras profession. Jag har flera gånger fått frågor som ”får vi göra det här eller det här” och ”tidigare chefer sa att det ska vara si eller så”. Jag menar att detta vittnar om att vi har utmaningar i förskolan som handlar om ansvar. En viktig del i detta är att som ledare ha tillit till förskollärarnas profession. Det är något som jag kommer att fortsätta arbeta med.