Att skilja ut vilka elever som är i behov av särskilt stöd från normala elever är en svår uppgift för skolpersonal. Dessutom verkar medicinska diagnoser ha fått en paradoxal roll, eftersom skolorna efterfrågar en diagnos men sällan utformar stödet efter den. Det skriver Joakim Isaksson i sin avhandling Spänningen mellan normalitet och avvikelse: Om skolans insatser för elever i behov av särskilt stöd .

För gymnasiets avgångselever finns ett gigantiskt informationsutbud när det gäller deras framtida studie- och karriärsval. Frances Hultgren har sett hur och i vilken grad ungdomarna använder informationen. Något som delvis hänger ihop med deras egna intressen och vilket stöd de har hemifrån.

I mitten av 1970-talet vändes alla värderingar på vårdlärarutbildningen upp och ner. En kollektiv anda och fokus på personlighetsutveckling har sedan levt kvar, samtidigt som utbildningen har blivit mer teoretisk och forskningsinriktad, enligt Eva Eliasson.

För många tonårstjejer är musiken en viktig del i hur de formas som individer. Den är ett bollplank för att förhandla om deras egna känslor, och framför allt om känslor som kärlekssorg. Men musikens beskrivningar uttrycker samtidigt vissa genusnormer, menar Ann Werner.

Många ungdomar, och särskilt flickor, känner sig stressade i skolan. Men det är inte alltid skolarbetet i sig som är orsaken. Katarina Haraldsson har sett att lärares bemötande är viktigt för om ungdomarna känner stress eller ej.

Ungdomar måste alltid förhålla sig till de människor de möter, och till deras situation. Silvia Edling ifrågasätter bilden av att ungdomar blir bättre på att främja andra människors välbefinnande genom kunskap. Hon visar hur deras motvilja för till exempel svaghet inte försvinner, utan är något som ständigt kräver bearbetning.

Barn i förskolan tar ansvar för andra barns delaktighet i lek, de visar respekt för andras intressen och de visar omsorg om andras välbefinnande. Rauni Karlsson har i sin avhandling tittat på hur barn gestaltar demokratiska värden i förskolan.

Elisabeth Frank har sett att den absolut viktigast faktorn för hur väl elever presterar i skolan är lärarens kompetens. Utan den skapas inte den trygghet och det föräldraengagemang som är så viktigt för barnens lärande.

Vanlig skola ger barn med Downs syndrom stora utvecklingsmöjligheter, men det sociala samspelet förutsätter att barnen i klassen känner varandra väl. Det menar Anne-Stine Dolva som undersökt möjlighet och hinder hos barn med Downs syndrom under skolans första år.

Varför har musik blivit ett killämne på gymnasiet, undrade musikläraren Åsa Bergman. När hon följde en högstadieklass för sin avhandling fick hon svaret: musiklektionerna är anpassade efter rockbandskillarna.

Barn med ADHD har både större risk för att utveckla psykosomatiska besvär och involveras i mobbning, än barn utan ADHD. Skolan behöver ha tillgång till såväl psykosocial, medicinsk och specialpedagogisk kompetens som kan ge stöd till både elever med problem och deras lärare, menar Kirsten Holmberg.

Specialpedagoger måste ges möjlighet att arbeta med kunskapande samtal där kompetensen hos samtalspartnern kan lyftas fram. Désirée von Ahlefeldt Nisser har undersökt specialpedagogens yrkesroll i förskola och skola och hur en demokratisk kommunikation kan utvecklas.