En del i att utveckla idrotten är att organisera idrottsskolor där barn under lekfulla former ska få prova på olika idrotter. Men det har saknats kunskap om hur barn upplever idrottsskolor. Peter Carlman vill med i sin avhandling fördjupa förståelsen för barns upplevelser av idrottsskolan.

Hur kan ämnet idrott utvecklas mot en mer teoribaserad undervisning med utrymme för reflektion? Det utforskar Glenn Øvrevik Kjerland i sin avhandling.

Det är viktigt att betona sambandet mellan fysisk aktivitet och studieresultat, och därmed öka intresset för att införa interventioner för ökad fysisk aktivitet i skolsammanhang. Den slutsatsen drar Anna-Karin Lindqvist, som forskat om hur man kan uppmuntra barn och ungas fysiska aktivitet i skolan.

Ungdomar utövar föreningsidrott för att det är roligt och utvecklande, och för att idrotten ger gemenskap. Det vill också få möjlighet att träna och tävla på en nivå som är anpassad efter den egna ambitionen och förmågan. Det visar Britta Thedin Jakobssons forskning.

Att majoriteten av de idrottsligt kunniga lärarna inom ämnet specialidrott inte är lärarutbildade påverkar deras förutsättningar och resulterar i att skolans villkor åsidosätts, visar Marie Hedbergs avhandling.

Vilken kunskap är det studenterna möter inom de idrottsvetenskapliga utbildningarna? Var kommer kunskapen ifrån? Det har Joakim Wirén Åkesson forskat om.

Det ökade utbudet av idrottsprofilerade utbildningar är nära sammankopplat med avregleringen av skolan, och den därigenom ökade konkurrensen mellan skolor. Det visar Magnus Ferry i sin avhandling om idrottsprofilerad utbildning.

Ämnet idrott och hälsa skulle kunna bidra till att eleverna utvecklade ett kritiskt förhållningssätt till vad som räknas som ’bra i idrott’, och erbjuda möjligheter till att utveckla elevers rörelsekunnande. Det menar Gunn Nyberg som forskat om rörelseförmåga.