Prospektivt minne handlar om att komma ihåg att man ska gå på ett möte en viss tid, eller att köpa bröd på väg hem från jobbet med andra ord att komma ihåg att göra något i framtiden.

De verktyg skolan har för att ge elever en demokratisk kompetens fungerar bra för cirka 80 % av eleverna: för resterande 20 % - vilket är elever som går yrkesförberedande program - misslyckas dagens gymnasieskola med sitt uppdrag, visar Tiina Ekman.

Vilken användning har du egentligen av din yrkesutbildning när du börjar arbeta? Staffan Nilsson har intervjuat nyblivna läkare och civilingenjörer om deras karriärval och nyttan av deras kunskaper när de började arbeta.

Deliberativa samtal har god potential för lärande, säger Kent Larsson: rätt använt så ger det eleverna en samtalsdemokratisk kompetens som de kan bära med sig ut i livet. Men det går inte att bara prata på: samtalen kräver både syfte och kunskapsinnehåll.

Tidigare forskning har visat hur viktig lekplatsen är när man börjar skolan eftersom det är där man hittar sina kamrater som sedan följer en långt upp i åren, säger forskaren Maria Prellwitz.

Idag ser vi en flykt från ledarskapet i både svenska och finska skolor, och det har blivit allt svårare att rekrytera rektorer. Torbjörn Sandén har undersökt vad som är källan till lust och leda i rektorers ledarskap.

Den bild som professionella inom vård och habilitering förmedlar av barnet är väldigt betydelsefull, säger Elisabeth Lundström. Professionell, enligt föräldrarna, är den som ser barnet och framhåller dess förmågor.

En elev som går i en skola med en hög andel behöriga lärare har i jämförelse med en elev som går i en skola med en låg andel behöriga lärare ett skolresultat som är ungefär 11 procent bättre, konstaterar Christian Andersson i sin avhandling.

Pia Södergård förvånades över att ungas samspel på LunarStorm ledde till frågeställningar kring egna och andras identiteter: de beskrev LunarStorm som en miljö där de ärligt kunde vara sig själva - kanske mer så än i verkligheten.

I skolan finns en tendens att inte se barn med talhandikapp som potentiella läsare och därför sätter man inte igång med någon läs- och skrivträning för dem.

På 1830-1870-talet gjorde man en delning mellan bildbara och obildbara, där de bildbara var de som kunde tillgodogöra sig den befintliga pedagogiken. För de obildbara fanns särskilda anstalter - vilket i princip endast innebar förvaring, säger Owe Røren.