Ola Strandler har utforskat det spänningsfält som uppstår i lärarpraktiker till följd av performativa förskjutningar.

Ulrika Ekstams avhandling visar att speciallärare har högre nivå av upplevd självförmåga att undervisa elever i behov av stöd i matematik, jämfört med matematiklärarna.

Siv Saarukka behandlar och teoretiserar ledare och rektorers erfarenheter och berättelser om sig själva och sitt ledarskap.

Jannete Hentati vill med sin avhandling bidra till ökad kunskap om lärares yrkeserfarenheter, liksom till en problematiserande diskussion om den roll och betydelse som lärare förväntar sig spela för det gemensamma livet i Sverige och Frankrike i stort.

Fredrik Alvén visar att det finns spänningar inom historieämnet mellan individens utrymme och kollektivets begränsningar i läroplanerna.

Anders Persson vill med sin avhandling öka förståelsen av vad ett nytt uppdrag kommit att innebära för lärare som undervisar i skolämnet historia i årskurserna 4–6.

Att lära genom erfarenheter, såsom kollegial samverkan lyfts som bra sätt till kompetensutveckling. Jørund Trys har utforskat norska gymnasierektorers upplevda kvalificeringsbehov.

I sin avhandling lyfter Erika Boström fram resultat som bidrar till kunskap och förståelse av orsaker till lärarnas införlivande av formativ bedömning.

Hur kan formativ bedömning kan bedrivas och vilka krav den ställer på sin utövare och på vilka sätt kan undervisningen ge möjligheter för elever att utveckla självreglering av sitt lärande? Det är frågor som Charlotta Vingsle utforskat.