På gruppnivå mår barn med läs- och skrivsvårigheter inte sämre än andra, vilket tidigare forskning visat. Det vittnar om att skolan blivit bättre på att hjälpa de här eleverna, vilket gör att de också mår bättre psykiskt, säger Emma Lindeblad.

Gymnasieelever får inte öva tillräckligt på yrkesspecifika texter under sitt arbetsplatsförlagda lärande. Det menar Enni Paul, som forskat om skriftbruk i gymnasiets lärlingsutbildning.

Att göra film av poesi ökar elevers utrymme att uttrycka och tolka den litterära texten. Det visar Heidi Höglund som vill belysa andra sätt att visa sin kunskap, utöver det verbala språket.

För tvåspråkiga barn spelar rätt och fel mindre roll. De experimenterar med ord och hittar nya kopplingar medan pedagogerna på förskolan ofta diskuterar översättningar, visar Anna Martin-Bylund i sin avhandling om litteracitet i en tvåspråkig utbildningspraktik i förskolan.

När flerspråkiga elever får möjlighet att använda alla språk som de kan i undervisningen ökar möjligheten att utveckla litteracitet i dessa språk. Anne Reath Warren hoppas att hennes forskning kan leda till bättre organisation kring modersmålsämnet. 

Karin Forslings studie visar att när lärare skapar skriv- och lässituationer med digitala verktyg utgår de från alla elever, även de som har behov av stöd. Utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv kan det ses som en intention att överbrygga klyftor.

Karin Stenlunds forskning visar att elever som har lässvårigheter i årskurs 4 ofta har det även i slutet av högstadiet. Därför behövs fortsatt läsundervisning under hela mellanstadiet och högstadiet, säger hon.