Den svenska förskolemodellen utvecklades inom den sociala sektorn och inkorporerades i utbildningssystemet 1998. Vilka diskussioner och förhandlingar formade den svenska förskolemodellen mellan åren 1968-1998? Hur pratade man om förskolan, vilka aktörer var inblandade och vad sades förskolans uppdrag vara? Det undersöker Birgitta Hammarström-Lewenhagen i sin avhandling.

Ska elever på olika gymnasieprogram ha en gemensam eller anpassad kunskapsbas via ämnesundervisningen? I utbildningspolicy har man motiverat en anpassning av kunskapen främst utifrån att yrkesungdomar inte uppnår målen i kärnämnena. Jan Berggrens studie visar att det finns en strävan efter gemensam kunskapsbas: både lärare och ungdomar uttrycker att det finns ett behov hos eleverna att erbjudas kunskap som tillåter kommunikation i olika sammanhang - annars blir också elever på olika program ojämlikt rustade.    

Vad är läsförståelse och varför sjunker svenska elevers resultat i undersökningar som PISA och PIRLS? Barbro Westlund visar i sin avhandling att kanadensiska eleverna har signifikant bättre resultat än svenska elever i läsförståelse, och med utgångspunkt i det diskuterar hon hur lärare kan bli bättre på att undervisa i läsförståelse.

Pedagogisk dokumentation är ett komplext verktyg och det blir ofta motsättningar när nya arbetssätt införs, menar Karin Alnervik. Hon har forskat om hur pedagogisk dokumentation bidragit till en förändrad förskola.

Förskollärare lyssnar in varje barn och tar tillvara deras intressen, men eftersom det är många olika barn innebär det att man pratar om olika saker hela tiden. Kommunikationen mellan barn och förskollärare blir fragmentarisk och barnens förutsättningar för omsorg och lärande riskerar att begränsas i stället för att utvecklas, visar Agneta Jonssons forskning.