Allt ljus på Jokkmokk

Ellen Uusitalo är en av många elever vid Lapplands gymnasium som deltar i den om­talade fågelmatningen i Talvatisskogen utanför Jokkmokk.

Att jobba entreprenöriellt skapar glädje och stolthet hos Jokkmokks elever. Men för att se skillnad i resultaten krävs långsiktighet.

Entreprenöriellt lärande handlar om att stärka elevers motivation, självständighet, kreativitet, samarbetsförmåga och mod. Enligt läroplanen för grundskolan, Lgr 11, ska detta förhållningssätt genomsyra lärandet i skolan – men vad begreppet innebär konkret, och hur man gör för att förverkliga det i praktiken, är många osäkra på.

År 2012 startade forsknings- och utvecklingsprogrammet Entreprenöriellt lärande, med målet att dels stödja skolor och deras organisationer i detta arbete, dels att vetenskapligt undersöka om entreprenöriellt lärande kan förbättra elevresultaten. Bakom programmet står forskningsinstitutet Ifous i samarbete med forskare från Umeå universitet och 25 skolor runt om i landet.

En av dessa är Bokenskolan i Jokkmokk, som tillsammans med skolor i Gällivare, Kiruna och Pajala utgör Lapplands gymnasium. Klas Bergman är rektor på skolan, och han betecknar arbetet med att införa entreprenöriella perspektiv som en utmaning.

– Som matematiklärare vet jag exakt hur man ska göra för att lära sig en andragradsekvation. Ett entreprenöriellt förhållningssätt är en process och ett samspel. Hur man når dit är inte skrivet i sten, säger han.

Under de tre projektåren har skolan jobbat på olika sätt för att utveckla det entreprenöriella perspektivet. Bland annat har man genomfört ömsesidig kollegaskuggning, bokseminarier och workshoppar, där lärarna fick skapa en uppgift med fokus på det entreprenöriella lärandet och sedan genomföra den i sin undervisning.

Tillsammans med forskningsprojektets styrgrupp har man även utvecklat ett verktyg för självskattning – den entreprenöriella ledarskapstrappan.

– Ett syfte med trappan är att försöka mäta hur entreprenöriella vi pedagoger egentligen är, förklarar Jonas Wiandt, förstelärare i formativ bedömning och fjärrundervisning och den som lett skolans arbete med det entreprenöriella lärandet.

Den entreprenöriella ledarskapstrappan består av sex steg, där steg ett innebär en ambition att utvecklas inom området, och steg sex att själv utveckla nya arbetssätt. Målet är att alla pedagoger ligger på lägst steg fyra – ”att omsätta de nyvunna kunskaperna till att förändra undervisningen i praktiken”.

– Det är där förändringen börjar ta form i verksamheten. Då kan vi få en synlig positiv effekt på lärmiljöer och resultat.

Jonas Wiandt berättar att satsningen fått ett blandat mottagande bland lärarna. Vissa tycker det är svårt att få grepp om begreppet entreprenöriellt lärande eller ser inte poängen med att utveckla de gamla vanliga metoderna, andra försöker förverkliga de nya tankarna.

– Jag tror att de flesta har varit på steg fyra någon gång. Nu ska vi sprida det här vidare!

Att upptäcka den unika naturen i Jokkmokk skapar
stolthet hos naturkunskapsläraren Mats Karströms elever.

Naturkunskapsläraren Mats Karström är en i lärarkollegiet som verkligen har anammat den entreprenöriella ansatsen i sin undervisning. När Skolporten besöker Jokkmokk den här höstdagen har han tagit med sig en klass från det naturvetenskapliga programmet ut till den vackra Talvatisskogen, bara en kilometer från skolan.

– Det tog nästan flera år innan någon sa till mig ”Mats, du arbetar entreprenöriellt”. Jag förstod inte att jag gjorde det, berättar han och ler.

Långt innan entreprenöriellt lärande dök upp som ett arbetssätt utvecklade han något som han kallade Miljö på riktigt. Där har hans elever bland annat fått vara delaktiga i att mata Talvatisskogens fåglar, som lappmes, lavskrika och domherre. I dag har man sex arter som är så tama att de kommer och hämtar mat från handen.

– Jag hade aldrig kallat ett projekt något så konstigt som entreprenöriellt, utan man ska ta något som engagerar eleverna och blir deras verklighet, säger Mats Karström.

Men han uppskattar det som det entreprenöriella lärandet har att erbjuda.

– Eleverna ska vara med och påverka samhällsutvecklingen. De ska göra något som de är först med och där de känner att det de upptäcker och det de är med om är viktigt att påverka.

Det är därför Mats Karström och hans elever har arbetat med fokus på bland annat gammelskogarna. Man har också låtit elever engagera sig i debatten runt en eventuell framtida gruva i Kallak i Jokkmokks kommun. Bland annat var grupper från skolan på plats och inventerade. Eleverna ordnade också ett stort möte där de bjöd in politiker att delta tillsammans med företrädare från gruvnäringen.

– Det är sådana saker som eleverna ska göra. De ska bli berörda på riktigt, bli aktörer i något som är stort och viktigt.

När vi återvänder till skolan visar han en film som han har gjort om fågelmatningen. I filmen berättar en av eleverna att hon gått ner till fåglarna på själva julafton, liksom på jul-dagen och annandagen.

– Då känner jag att jag som lärare har lyckats. Om eleverna glömmer det jag håller på med när jag lämnar skolan, då har jag misslyckats. Det som händer i huset och som sedan lämnar dem, det är inte kunskap egentligen.
Bland annat genom tidigare elevers engagemang har Talvatisskogen räddats undan avverkning. I dag har Jokkmokk kanske en av landets finaste tätortsnära skogar och en förnämlig fågelmatning som uppmärksammats både nationellt och internationellt.

– Plötsligt blir Jokkmokk centrum. Nästan alltid blir vi betraktade som någonting perifert. Allt det häftiga händer i Luleå eller i Stockholm eller i New York. Men det är här det sker, i Norrbotten. Och det där är jätteviktigt för elevernas självkänsla, att de känner att de och platserna är viktiga. Jag försöker att förankra dem i landskapet, i deras vardag. Det är det som är grejen.

Den här förmiddagen får eleverna bland annat se en goliatmusseron, en svamp som är dyrbar i Japan, och en taggsvamp som man knappt visste fanns i Sverige fram till för femton år sedan.

Med sitt engagemang lyckas Mats Karström fånga upp eleverna trots att det här är första gången som just de här eleverna är ute med honom vid fågelmatningen.

– Du skulle ha varit med när de varit med under ett års tid, säger han. De utvecklas och får helt andra ögon. Flera av dem har blivit biologer.

Emma Larsson, ­Camilla Karlström och Ellen Uusitalo ­fyller på
mat åt fåglarna i Talvatisskogen.

Efter lunch beger sig Mats Karström och hans elever till en av elevernas sommarstuga ett par mil utanför Jokkmokk.

– Nu ska Kajsa få visa sin stuga och den plats som hon känner för. Vi kommer att hitta saker där också. Och så ska hon få visa en skog. Det blir elevernas vardag, de växer av det. Det blir jättekul för mig som lärare också. Det märker de, och att jag tycker att det är på riktigt.

I september avslutades FoU-projektet Entreprenöriellt lärande.  Jonas Wiandt tycker att de tre åren har varit givande och att han har fått med sig bra verktyg att bygga vidare med.

– Projektet har bland annat gett mig självförtroende att jobba på ett sätt som inte rimmar med det traditionella sättet att jobba i skolan. Att man vågar använda sina idéer på ett sätt som går utanför gängse kursplanering och lägger mer förtroende på eleverna. Man blandar också in världen utanför, vågar hoppa på galna idéer – och känna att man gör rätt.

Att han jobbar entreprenöriellt i undervisningen har tagits emot på ett bra sätt bland eleverna, tycker han.

– Vissa elever klarar lättare av att ta eget ansvar och kan utnyttja det på ett för dem själva fördelaktigt sätt, för andra är det inte lika enkelt. Men kreativitet är något man kan väcka. Entreprenöriellt lärande handlar om att se styrdokumenten och kursernas ramar som möjligheter i stället för att låta dem vara begränsande. Så försöker i alla fall jag att se på det.

Rektor Klas Bergman säger att det finns en del att förfina och förbättra när det gäller det entreprenöriella lärandet. Bland annat efterlyser han mer stöd för hur det kan omsättas i praktiken. Men trots det tror han benhårt på arbetssättet.

– De elever som är i en entreprenöriell verksamhet får glädje, lust och mod. Och då blir det också bättre resultat. Nu låter jag som Messias, men vi tror på det här.

Det gäller dock att ha tålamod och arbeta långsiktigt:

– Jag tror att det här projektet ger ringar på vattnet. Vi kommer inte att se resultat i dag, men förhoppningsvis om tre, fyra år. Då har vi höjt personalens entreprenöriella kompetens och därmed får vi också eleverna mer motiverade.

Av Joakim Nordlund

 Nytt nr av Skolportens forskningsmagasin – ute nu!

Artikeln är publicerad i Skolportens forskningsmagasin nr 4 2015, ute 3 november.

Inte redan prenumerant? Prenumerera här! 

Sidan publicerades 2015-11-05 10:42 av Moa Duvarci Engman
Sidan uppdaterades 2017-02-01 11:26 av Moa Duvarci Engman