Hoppa till sidinnehåll
Likvärdig skola

Att vända en skola

Publicerad:2021-09-16
Uppdaterad:2023-09-01
Moa Duvarci Engman
Skribent:Moa Duvarci Engman
De senaste åren har det gjorts stora satsningar på riktade insatser till utsatta skolor, och fler kan vara på väg. Nu börjar forskarna kunna dra slutsatser om vad som fungerar.
Att vända en skola. Illustration Felicia Fortes
Att vända en skola. Illustration Felicia Fortes
“Kvalitetsskillnaderna mellan svenska skolor är fortfarande mycket stora. För att öka likvärdigheten krävs det ett starkare kompensatoriskt arbete.” Den slutsatsen har upprepats varje år i Skolinspektionens senaste årsrapporter, liksom i en rad andra rapporter från både Sverige och den internationella utvecklingsorganisationen OECD. Det var sådana iakttagelser, tillsammans med de svenska elevernas nedgång i internationella kunskapsmätningar, som fick regeringen att år 2015 sjösätta Samverkan för bästa skola – en av de största satsningarna för att förbättra skolor som någonsin har gjorts i Sverige. Uppdraget innebär att Skolverket i samverkan med huvudmän och lärosäten ska göra riktade insatser till skolor och förskolor med stora utmaningar, och som bedöms ha svårt att lösa sina problem på egen hand. Från starten fram till förra året hade fler än 400 skol- och förskoleenheter deltagit. Martin Rogberg ärverksam vid Institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms universitet och leder det nationella FoU-stödet till Samverkan för bästa skola. Han menar att det är först nu som det börjar bli möjligt att dra lärdom av insatserna. – Det tar lång tid att förändra arbetssätt, vilket betyder att åtgärderna verkar på lång sikt. Vi kan se positiva trender i elevernas resultat under de tre år som en insats varar, men de stora förändringarna syns sannolikt först efter ännu längre tid, säger han. Skolverkets senaste uppföljningar visar också att kunskapsresultaten, behörigheten till gymnasieskolans yrkesprogram och andelen elever med gymnasieexamen har ökat på de deltagande skolorna efter avslutad insats – en uppgång som är större än den genomsnittliga utvecklingen i riket. Martin Rogberg menar att en nyckel till framgång är de ambitiösa nulägesanalyserna, som används till att skräddarsy åtgärder för varje skolas unika problembild. Eftersom kvalitetsarbetet behöver förbättras på många av skolorna blir även fokus på ledning och organisation, kollektivt lärande samt stöd till att utveckla undervisningen centralt. – Stabiliteten i den grundläggande organisationen är viktig – inte bara rektor och lärare, utan hela systemet inklusive arbetslagsledare och elevhälsa behöver fungera. Om det gör det funkar en skola i allmänhet bra, om inte kan det bli problem. Ett av de vanligaste problemen hos de deltagande skolorna – liksom på många andra håll – är hög personalomsättning. Det kan enligt Martin Rogberg leda till negativa spiraler, till exempel genom att det uppstår rykten om att det är rörigt på skolan, vilket gör det ännu svårare att rekrytera. Om det är många rektorsbyten kan dessutom informella ledare få en alltför stark position i förhållande till de formella. På en av de deltagande skolorna brukade lärarna säga: ”Rektorerna kommer och går, men Jenny består.” – Om Jenny är arbetslagsledare och drar åt ett annat håll än resten av skolan så blir det sannolikt inte likvärdigt för eleverna. Om man däremot skapar stabilitet som gör att det kan växa fram en samsyn bland personalen, så blir utrymmet för informella ledare mer begränsat. Att samsynen spelar roll framgår tydligt av en stor studie från år 2017, där skolforskarna Maria Jarl, Ulf Blossing och Klas Andersson vid Göteborgs universitet undersökte vad som skilde fyra grundskolor med en positiv resultatutveckling från fyra skolor med en negativ utveckling. Det visade sig att de framgångsrika skolorna utmärktes av samarbete och samordning, medan lärarna på de mindre framgångsrika skolorna tolkade sitt uppdrag på olika sätt, arbetade mer isolerade från varandra och delvis skyllde skolans misslyckande på eleverna. – Utan samarbete går det inte att få igång de undersökande processer av den egna undervisningen som behövs för att kunna ta tag i det som inte fungerar. Just på skolorna som deltar i Samverkan för bästa skola finns ofta ett stort motstånd till sådana processer, säger Ulf Blossing, professor i pedagogik och ledamot av satsningens vetenskapliga råd. Han menar att den individualistiska kultur som präglar många av dessa skolor kan vara väldigt svår att förändra, eftersom personalen som är van att arbeta inom den ofta inte ens lägger märke till den. För att lyckas krävs det att det kommer någon utifrån och pekar ut problemet. – Någon måste sätta ner foten och göra skolorna uppmärksamma på sitt uppdrag. Forskningen visar också att det krävs ett externt, långvarigt och anpassat stöd. Samverkan för bästa skola håller på att bygga upp en organisation för det, och det tycker jag är väldigt bra, säger Ulf Blossing. Andra framgångsfaktorer är enligt Ulf Blossing ett konsekvent fokus på att förbättra undervisningen, en tydlig rollfördelning med väl definierade arbetsuppgifter samt ett distribuerat ledarskap. I en ny antologi om Samverkan för bästa skola, Att förbättra skolor med stöd i forskning – exempel, analyser och utmaningar, lyfter Ulf Blossing även fram kommunikationens roll, som han menar ofta underskattas. – Kommunikationsförmågan är oerhört viktig. Vissa skolor i Samverkan för bästa skola vet inte ens hur man genomför ett vanligt möte med dagordning och minnesanteckningar. Mellanledarna måste lära sig den typen av redskap för att kunna leda kreativa problemlösande samtal. Antologin är ett resultat av ett medvetet erfarenhetsbaserat lärande inom Samverkan för bästa skola. Martin Rogberg, som också medverkar där, menar att en viktig lärdom är att ”gnetstrategin” – det vill säga att försöka göra saker lite bättre i dag än i går – ger bättre långsiktiga effekter än stora kampanjer. Andra insikter är att man inte ska börja arbeta med lösningar innan man har undersökt nuläget ordentligt, att rektor behöver ta hjälp av många andra för att inte bli en flaskhals för utvecklingsarbetet samt att motreaktioner kan vara ett tecken på en positiv förändring. – När man undersöker skolor som har fått kritik av Skolinspektionen kan man få syn på saker som finns överallt men som kanske inte märks lika tydligt när man studerar andra skolor. På så sätt är det vi ser relevant för alla skolor, säger Martin Rogberg. Stockholms universitet har också skapat en databas med all dokumentation från insatserna, som är tänkt att kunna användas för mer systematiska analyser. Men nationalekonomen Anna Sjögren, forskare på Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, menar att det inte räcker för att kunna utvärdera satsningen som helhet. – Det måste finnas en kontrollgrupp som på ett trovärdigt sätt visar hur utvecklingen hade sett ut utan insatserna. Det gör det inte här. Jag tycker att det är problematiskt att vi genomför insatser i den här skalan utan att ha en struktur som genererar kunskap om effekterna, säger hon. Hon hänvisar till en kunskapsöversikt av Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) från år 2019. Där konstaterade ekonomiprofessorn Mikael Lindahl att det saknas evidens som går att generalisera till en svensk kontext om vilka åtgärder som kan påverka skolresultaten. I rapporten Jämlikhet i möjligheter och utfall i den svenska skolan från år 2019 efterlyste Anna Sjögren och hennes forskarkollegor därför en nationell strategi för evidensförsörjning på skolans område. Samtidigt visade rapporten att utrymmet för att förbättra vissa skolors kvalitet eller ”mervärde” är stort. – Skillnaden i resultat mellan elever på skolor med högt och lågt mervärde var ungefär lika stor som skillnaden mellan elever med hög- och lågutbildade föräldrar. Om man kunde lyfta kvaliteten i skolorna i botten av fördelningen, så skulle det förbättra skolresultaten och likvärdigheten avsevärt. Skolverkets uppgifter om att skolorna i Samverkan för bästa skola har utvecklats bättre än genomsnittet i riket säger enligt hennes bedömning inte så mycket om själva insatsen, eftersom skolor med låga resultat nästan bara kan förändras till det bättre. Det gör att de tenderar att utvecklas bättre än andra skolor, som kan gå både upp och ner. Själv tycker hon att det vore bra om Samverkan för bästa skola utformades på samma sätt som Skolverkets riktade insatser för nyanlända, som hon just håller på att utvärdera. Där har hälften av huvudmännen med likartade behov fått insatsen direkt, medan den andra hälften har fått vänta ett år. De allra mest behövande garanterades dock omedelbar hjälp. – På det sättet har vi fått en kontrollgrupp huvudmän att jämföra med som är väldigt lika dem som har fått insatsen. Det finns sällan obegränsat med resurser, så vissa huvudmän hade fått vänta i alla fall. Men ju längre eftersläpning man tror att effekterna har, desto längre måste man vänta. Det blir en avvägning mellan behov och möjligheter till utvärdering, säger Anna Sjögren. Ulf Blossing tror däremot inte att det går att få fram evidens som visar att en viss insats alltid ger ett visst utfall, eftersom det är alldeles för många variabler inblandade. Han framhåller också att all kunskap är kontextuell, vilket innebär att vi behöver lära oss hur insatserna fungerar bäst i just det här samarbetet mellan Skolverket och lärosätena. För de senare menar han att det är en utmaning att utveckla en annan form av stöd än traditionell undervisning. Det behövs också fler personer med kunskaper om praktisk skolförbättring. När det gäller Skolverket hoppas han att planerna på regionala center ska förverkligas, vilket skulle göra det lättare att ge ett långsiktigt och kontinuerligt stöd. Utbildningsminister Anna Ekström har flaggat för att det kan bli aktuellt med fler statliga riktade insatser. Men Ulf Blossing menar att det är en svår balansgång att ge stöd som tar tid för skolorna att administrera och att samtidigt stärka deras och huvudmännens förmåga att lösa sina problem. – Egentligen är det förvaltningens och inte Skolverkets uppgift att kartlägga sina skolor och komma överens om vilka insatser som ska göras. Målet är att Samverkan för bästa skola inte ska behövas, säger Ulf Blossing. Av Staffan Eng Illustration Felicia Fortes
Fakta/Samverkan för bästa skola Samverkan för bästa skola är en nationell satsning där stöd erbjuds skolor med dåliga kunskapsresultat eller stora avhopp samt förskolor med stora utmaningar. Varje insats börjar med att skolan gör en grundlig nulägesanalys tillsammans med huvudmannen och Skolverkets processtödjare. Sedan utformas en åtgärdsplan, som ofta omfattar stöd från ett lärosäte eller Skolverkets skolutvecklingsprogram. Insatserna varar i tre år med möjlighet till förlängning. Från starten fram till förra året har fler än 400 skol- och förskoleenheter deltagit.
Läs mer:Att organisera för skolframgång. Strategier för en likvärdig skola, Maria Jarl, Ulf Blossing och Klas Andersson vid Göteborgs universitet (Natur och Kultur 2017) Att förbättra skolor med stöd i forskning – exempel, analyser och utmaningar, Niclas Rönnström och Olof Johansson (Natur och Kultur juni 2021)
Skolporten omslag nr 4 2021
Skolporten nr 4 2021.
Artikeln är ett utdrag ut temat Att vända en skola, som är publicerat i Skolportens magasin nr 4/2021 – ute 13 september! Vill du bli prenumerant? Missa inte prova på-priset: 2 nr av Skolporten för prova-på-priset 99 kr! Prenumerera Prenumeranter läser hela arkivet utan kostnad!
Likvärdig skolaSkolportens magasinSkolportenSkolpolitikSegregation
Forskningsbevakningen presenteras i samarbete med

forskningsinstitutet Ifous

Läs mer
Stockholm

Slöjd

Skolportens fortbildning för slöjdlärare! Ta del av aktuell forskning och få praktiska verktyg för att stärka din yrkesroll. Delta på plats i Stockholm 29–30 september 2026, eller via webbkonferensen 7–30 oktober 2026.
Läs mer och boka
Åk F–9
29–30 sep