Jan Björklund var med och formade en ny skolpolitisk inriktning för dåvarande Folkpartiet på 1990-talet som blivit oerhört framgångsrik. Arvet efter Björklund är dock tudelat, skriver Eric Cardelús, lektor, lärarutbildare och mångårigt verksam gymnasielärare.

Ingen som följt skoldebatten kan väl ha undgått att årets heta ämne har varit “kunskap”. En specialskriven artikelserie av Sten Svensson ger en bakgrund till denna debatt genom att belysa den så kallade kunskapsrörelsens utveckling sedan 1980-talet.

Genom att skylla på 1960-talets skolreformer försöker de borgerliga två sina händer och säga att de inte har något ansvar för kunskapsraset. Det skriver Sten Svensson, skolpolitisk utredare för tankesmedjan Katalys och medlem i Nätverket för en likvärdig skola.

I en serie bestående av fyra artiklar beskriver Sten Svensson historien bakom dagens kunskapsdebatt. Denna artikel handlar om dåvarande Folkpartiets skolpolitiska talesperson Jan Björklund.

Magnus Hultén svarar Per Kornhall: Att det inte finns tydliga alternativ i skolpolitiken är ett demokratiskt problem och ett problem för skolan, då möjligheterna att lösa skolans utmaningar minskar.

Vem har eller har inte tillträde till debatten? För Guds skull, ta av offerkoftan, sluta att kasta politiskt motiverade invektiv omkring er, och var med och skapa en bra skola för alla! Det skriver Per Kornhall i en replik till Magnus Hultén.

Politiker, forskare, självutnämnda experter, föräldrar, näringslivet… Ingen kommer undan när Per Acke Orstadius lämnar sin dom över skolan, och levererar sitt recept för en god skola.

En rapport från Tankesmedjan Tiden pekar på att systemet med det fria skolvalet kan förändras så att det bidrar till att öka likvärdigheten och minska segregationen, samtidigt som valfriheten blir mer jämlik. Rapporten är skriven av nationalekonomerna Dany Kessel och Elisabet Olme.

Med hjärna och hjärta bör vi istället inse att skolans resurser kan användas bättre än nu. Att det inte duger att vi gång efter annan får kännedom om brister som gjorts till briljanta affärsidéer och att resurser läcker ut ur skolsystemet, skriver Eric Cardelús.

The Carnegie Foundation is trying to build capacity within schools and districts for practitioner-led change using tools of improvement science.

I den politiska debatten buntas skolan ofta ihop med andra välfärdstjänster och har därför kunnat bli en del av en “marknad”. Det hävdar Peter Edward Gill som menar att vi måste sluta se skolan som en del av välfärden. Istället bör den betraktas som demokratins grundläggande fundament.

Aldrig har tron på att rätt kunskapssyn och tydliga kunskapskrav ska lösa skolans problem varit så stor som nu. Detta när mycket tyder på att roten till skolans kunskapsproblem ligger i dylika politiska strävanden. När ska vi lära av historien?