Gästkrönika: Inspektionen utan syfte
Alf Solander. Foto: Linnea Bengtsson
NÄR DET GÄLLER att misstro och att ifrågasätta lärarens profession och yrkeskunskap förefaller Skolinspektionens resurser vara gränslösa. Psykologer, jurister eller tandläkare brukar sällan bli kontrollerade på sina jobb. Vi förutsätter att de har rätt yrkesprofession för sina hantverk. Men när det gäller lärarna, som också de har fem års högskolestudier bakom sig, finns varken respekt eller tro på att den enskilde läraren kan göra sitt jobb.
Som rektor får jag ständigt bekräftelse på detta trista faktum. Senast i går tog min mejlbox emot ännu ett mejl. Det stod inte MISSTROENDE MOT DINA LÄRARE som rubrik. Det stod SKOLINSPEKTIONEN, men i praktiken är det synonyma begrepp.
Denna gång ska Skolinspektionen ut på en årslång odyssé med syfte att inspektera hur samhällskunskapslärarna sköter sina jobb. Det betyder att hundratals lärare på många skolor ska ställa om sin undervisning, avsätta tid för intervjuer och i värsta fall ställa in sina lektioner.
Allt som inspektörerna vill och kräver ska ha företräde. Syftet är att granska om ”gymnasieskolans demokratiarbete ger eleverna de förmågor som de behöver för att kunna verka som aktiva ansvarstagande medborgare”.
Självklart är det viktigt med en ansvarsnämnd eller en inspektion som kan kontrollera när en skola, myndighet eller yrkesgrupp missköter sig, men det ska ske på förekommen anledning. Har en lärare allvarligt kränkt sin elev ska hen kunna ställas till svars för detta. Men det behövs inte en gigantisk kontrollmyndighet som för en årskostnad av hisnande 410 miljoner kronor åker kors och tvärs genom Sveriges land och skapar oreda. Det ligger ju i yrkeskompetensen hos en samhällskunskapslärare att arbeta med demokratifrågor – det står i varenda kursplan. Vad ska Skolinspektionen upptäcka – att allt som är fel i Sveriges land från populism till rasism och politikerförakt är samhällskunskapslärarnas fel?
Ingen forskning stödjer att Skolinspektionen fyller ett syfte. Inte ens Statskontoret*, som kontrollerar myndigheter, kan påvisa några positiva effekter. Den ekonomiska kostnaden är gigantisk, för att inte prata om den kunskapsmässiga.
Vad Skolinspektionen lämnar efter sig på ett verksamhetsår är tusentals inställda lektioner, en deprimerande upplevelse av översitteri, pseudostyrning och en lärarprofession som känner sig nedvärderad och dåligt behandlad.
Nej, Skolinspektionen borde inspektera sig själv. Konsekvensen skulle bli både viten och verksamhetsförbud. Det skulle kunna vara en början på något nytt och bättre – ett återupprättande av lärares yrkesstolthet. Tänk att vara betrodd för det yrke man är utbildad till.
*Se Statskontorets rapport Myndighetsanalys av Statens Skolinspektion (2017).
Av Alf Solander
Foto: Linnea Bengtsson
Fakta/Alf Solander är rektor för Tumba gymnasium i Botkyrka och gav hösten 2017 ut boken Konsten att leda en skola – att göra det omöjliga (Lärarförlaget). Han har tidigare arbetat som gymnasielärare och gymnasiechef i Stockholmsområdet.
Fotnot. Denna krönika är en personligt hållen text som reflekterar skribentens åsikter.
Läs Skolinspektionens replik här:
Skolinspektionen: ”Vi granskar för att förbättra”
Alf Solander skriver i sin gästkrönika att han upplever att Skolinspektionen misstror lärare. Vårt arbete handlar inte om att ifrågasätta lärarprofessionen – tvärtom vet vi att det läraren gör i klassrummet är den enskilt viktigaste faktorn för bra undervisning och utbildning. Vi vill därför klargöra vår roll, skriver Skolinspektionen i en replik.
Inte redan prenumerant? Missa inte kampanjpriset: 2 nr av Skolporten för prova-på-priset 99 kr!
NYHET! Nu kan du även köpa digitala lösnummer av Skolporten i App Store eller Google Play!
Sidan publicerades 2018-05-21 11:36 av Moa Duvarci Engman
Sidan uppdaterades 2018-05-28 14:15 av Moa Duvarci Engman
