Lärare utan gränser
De åkte till Kambodja för att utveckla landets skolor – men lärde sig samtidigt mycket om sitt eget yrke.
Anna Östman åkte på sin första resa med TAB till Kambodja 2008 och har varit där flera gånger sedan dess.
Allt började med att de ville bidra, vara med och bygga upp någonting. Men efter att ha hållit workshoppar för kambodjanska kolleger i den ideella organisationen Teachers Across Borders Swedens regi, menar de svenska lärarna Anna Östman, Kickan Hagroos och Urban Åström att även de lär sig mycket under sina resor:
– Två veckor av pedagogiska diskussioner med lärare från tre, fyra länder ger ett ständigt utbyte, konstaterar Anna Östman, till vardags lärare i SO och engelska på Sjöstadsskolan i Stockholm.
Urban Åström, skolledare på Sollentuna International School/Djupdalsskolan i Sollentuna, tycker att det inte finns något bättre sätt att tillbringa semestern:
– Mänskliga möten ger otroligt mycket!
– Men det är intensivt. Vi jobbar hela dagarna, fyller Kickan Hagroos, som undervisar i engelska på Upplands-Bro gymnasium, i.
Teachers Across Borders, TAB, startade i USA år 2002 och arbetar enligt principen ”lärare lär lärare” i utvecklingsländer. De första insatserna gjordes 2004 i Burma. När den burmesiska regimen förbjöd frivilligorganisationer att verka i landet övergick TAB till att arbeta i Kambodja.
Anna Östman upptäckte organisationen 2006 när hon sökte efter volontärarbeten för lärare på internet. Då fanns TAB ännu inte i Sverige.
– Jag hittade TAB USA och mejlade till dem. En av grundarna svarade: ”Du kan vara med i Kambodja”, berättar hon.
År 2008 åkte hon på sin första resa till Siem Reap, Kambodjas näst största stad. Två år senare var hon där för tredje gången, denna gång tillsammans med tre andra svenska lärare. Samma år grundades TAB Sweden, som i dag har cirka 70 aktiva medlemmar och stödmedlemmar.
– Det är lärare och pedagogisk personal på skolor, vänner och vänners vänner. Syftet med föreningen är att förbättra utbildningen i världen. Alla barn har rätt till en bra utbildning, säger Anna Östman.
Förra året ägnade tolv TAB Sweden-medlemmar en vecka av sitt sommarlov åt att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter till kolleger i Kambodja. De arbetar ideellt och betalar sina flygbiljetter, mat och dryck själva. Boendet är subventionerat. Verksamheten består i att hålla workshoppar på lärarhögskolan i Siem Reap.
I varje workshop deltar 20–25 kambodjanska lärare, som får motsvarande sin lön för att delta av TAB. Innehållet i workshopparna föreslås av TAB-lärarna själva och förbereds under året av TAB Swedens styrelse, medan TAB USA sköter de praktiska arrangemangen. På våren ordnar TAB Sverige ett informationsmöte.
– Ingen som har skickat in förslag på vad han eller hon vill hålla en workshop om fått avslag. Och vi har varit supernöjda med allt. Lägger man ner mycket pengar och tid på att åka dit så gör man ett bra jobb. Inte minst av respekt för dem som man möter, förklarar Anna Östman.
Kickan Hagroos har fått många insikter om sitt jobb genom arbetet i Kambodja. Nu planerar hon workshoppar även i Burma.
I Kambodja finns ingen teknik i klassrummen. Svarta tavlor och kritor är de enda hjälpmedlen. Dessutom har man begränsat med skolböcker.
– Vi gör gruppövningar och jobbar med samma lärargrupper hela veckan. För de kambodjanska lärarna är det viktigt bara att träffa varandra. De arbetar väldigt ensamma, beskriver Anna Östman.
Workshopparna handlar inte om de svenska lärarnas egna ämnen, som naturvetenskap, matematik eller estetiska ämnen. Anna Östman har till exempel hållit en om hållbar utveckling. Det de kambodjanska lärarna framför allt efterlyser är dock språklärare.
– Vi har tolk under workshopparna. Det är omständligt och mycket blir lost in translation, så vi vet inte om allt går fram. Men det är intressant att lära sig arbeta med tolk, säger Anna Östman.
Kickan Hagroos konstaterar att man måste komma till kärnan direkt.
– Även instruktionerna till mina elever här hemma har nu blivit kortare och koncisare, vilket är bra. Vi är ju mer medvetna om koncentrationssvårigheter i dag.
Under workshopparna arbetar de svenska lärarna alltid ihop med amerikanska kolleger.
– Som svensk är det fantastiskt. Bara att se en kollega röra sig i rummet ger en otrolig utvecklingsmöjlighet. Man ser dynamiken, samspelet. Dessutom får man själv feedback. På 22 år har jag inte haft ett enda besök på mina lektioner, förklarar Kickan Hagroos.
– Man kan också tona in och ut där det behövs, för det ställs höga krav på det vi gör, beskriver Urban Åström.
Urban Åström engagerade sig i TAB för att få en inblick i hur undervisningen fungerar i utvecklingsländer.
Han höll sin första workshop i Siem Reap i somras, tillsammans med sin fru, Katarina Åström, som också är rektor. De engagerade sig i TAB Sweden för att få en djupare inblick i hur undervisningen fungerar i utvecklingsländer och var med på flera studiebesök på kambodjanska skolor innan deras workshop, Läraren som ledare, drog igång.
– Jag trodde inte att de kambodjanska lärarna var så duktiga som de är. Men de är till exempel väldigt medvetna om att eleverna kommer från olika bakgrund. Det man önskar är att man kunde kommunicera mer direkt med lärarna.
Anna Östman ger ett exempel:
– I vår workshop om litteratur gjorde vi en övning om Rödluvan, men det visade sig att kambodjanerna inte kände till sagan. Så det blev en helt annan föreläsning än den planerade och jag blev påmind om vikten av förförståelse. Elever är ingen homogen grupp.
Enligt TAB säger de kambodjanska lärarna att de upplever att de blir bättre av workshopparna och att de använder vissa av metoderna som de lär sig.
TAB Sweden har nu börjat undersöka möjligheterna för att även hålla workshoppar i Burma. Tre medlemmar var där och rekognoscerade i somras.
En av dem var Kickan Hagroos, som åkte tillbaka under jullovet och besökte en klosterskola för fattiga barn.
– I Burma kommer vi nog att jobba i fyra till fem dagar med bara lärarna och en till tre dagar med lärare och elever, berättar hon.
– När jag åkte dit tog jag med mig konceptet vi arbetar efter i Kambodja, men var tvungen att backa 50 år. Det gjorde mig ännu mer taggad. Till exempel reciterar man mycket i undervisningen och de burmesiska lärarna undrade: ”Gör ni inte så i Sverige?”
Sådana kommentarer är något av det viktigaste de har fått med sig från sitt arbete för TAB Sweden. Det är Kickan Hagroos, Urban Åström och Anna Östman överens om. För nu ifrågasätter de oftare hur och varför de gör på ett visst sätt i sin undervisning.
Av Mari Edman
Foto Jimmy Eriksson
Fakta/Vill du vara med?
Teachers Across Borders (TAB ) är en ideell organisation som arbetar med lärare i utvecklingsländer för att stötta och utveckla färdigheter i metodik och pedagogik. För att arbeta med TAB i ett utvecklingsland ska man vara medlem i föreningen och utbildad pedagog eller skolledare.
Man ska också ha en bra idé som det går att planera en workshop kring. TAB -medlemmen betalar själv flygresa och andra utgifter. Det finns rektorer som har betalat resan eftersom de ser den som fortbildning.
TAB planerar nu sommarens workshop i Siem Reap, Kambojda. Läs mer på TAB:s hemsida: teachersacrossborders.se
Teachers Across Borders Sweden bloggar på pedagogstockholmblogg. se/tabsweden
Artikeln är tidigare publicerad i Skolportens forskningsmagasin nr 2 2014.
Sidan publicerades 2014-05-18 12:07 av Moa Duvarci Engman
Sidan uppdaterades 2014-05-22 14:08 av Moa Duvarci Engman
