”Hjärtat rusar – men jag måste tillbaka till Risbergska”
Skolskjutningar är inte sådant som händer någon annanstans, i något annat land. Jag var där, på Risbergska. Vi gömde oss i städskrubbar och i klassrum – och ett år senare bär vi på traumat. Ändå återvänder vi. Det räcker inte att minnas, jag vill veta vad Sverige lärt sig av massakern, skriver Kristina Andersson, student…
