Det här är det unikt svenska i den internationella skolkrisen, skriver Arbetets politiska redaktör.

Pisa mäter vad 15-åringar kan, men är betydligt sämre på att visa varför resultaten förändras. Därför lämnar undersökningen gott om utrymme för säkra förklaringar, skriver Jonas Vlachos i en krönika.

Skoldådskommissionen bör verka för ett nationellt system för beteendebaserad hotbedömning där skola, elevhälsa, socialtjänst, psykiatri och polis kan sammanföra relevant information och ingripa innan utvecklingen gått för långt, skriver Sven Å. Christianson, professor emeritus i psykologi.

Eleverna lever i det snabba språket, emojin ersätter känslorna, förkortningarna som saknar vokaler men som snabbt går att begripa om man förstår sig på dem, skriver krönikören Anne-Marie Körling efter Pisa-raset.

Den dramatiska försämringen är kanske mest besvärande för Liberalerna. De är inte ensamt skyldiga till att svenska elever halkar efter. Men partiet lovade vid förra valet att de skulle vara garanten för ett ”maktskifte i skolan”. Det skriver Jonna Sima på ledarplats.

Utbildningsdepartementets grundläggande brist på vetenskaplighet är faktiskt skrämmande.” Det anser specialläraren Niclas Fohlin efter att ha granskat underlaget till förslaget om ny speciallärarutbildning.

Att Sverige slår bottenrekord i Pisa-mätningen är inte lärarnas fel. Inte heller elevernas. Det är politikernas, skriver Anna Olskog, ordförande för Sveriges Lärare.

Politikernas tvärsäkra slutsatser om Pisahaveriet är oavsiktligt ironiska, konstaterar Expressens Viktor Barth-Kron.

Så länge extra lästräning för den som har svårt att knäcka läskoden effektiviseras bort till förmån för ”lyssneläsning” så kommer ingenting att bli bättre, skriver svenskläraren Karin Herlitz efter det brutala Pisa-raset.