Den största skillnaden mellan finska eftis och svenska fritidshem är att eftis oftast inte har något samarbete med skolan. Den största likheten är närheten mellan barn och personal.
Vi ser en ökad institutionalisering av barndomen i dag, menar den norska forskaren Maria Øksnes. De vuxna tänker bara på vad barnen kommer att ha användning för i framtiden, inte på det liv barnen lever i dag, säger Maria Øksnes.
Fem frågor till forskaren Ann Ludvigsson som tillsammans med kollegan Carin Falkner skrivit rapporten ”God kvalitet i fritidshem – Grund för elevers lärande, utveckling och hälsa” på uppdrag av Kommission för ett socialt hållbart Malmö.
Att säga något generellt om hur det ser ut på svenska fritidshem i dag är svårt. Det skiljer sig så från skola till skola. Visst kan man plocka fram siffror och genom statistik visa hur många barn och anställda det finns i en viss verksamhet, men även om siffrorna säger en hel del säger de…
Fackförbundet Kommunals rapport ”Har någon sett Matilda” visar att situationen på landets fritidshem är pressad. Barngrupperna är drygt dubbelt så stora i dag jämfört med 1980 och det går nästan tre gånger så många barn per vuxen.
– Min måttstock är att tänka på om jag skulle vilja ha mina egna barn i verksamheten. Är svaret nej får man göra något annorlunda, säger Maria Ravn på Eldsberga fritidshem i Halmstad.
Fritidsledaren Annelen Olsson Lundgren i Helsingborg har jobbat 29 år inom barnomsorgen, och sett grupperna växa och kraven på lärande bli större. – Visst har det blivit tuffare. När jag började i gamla parkleken var vi betydligt fler vuxna. Nu är vi tre anställda här på fritidshemmet, konstaterar hon.
Många föräldrar oroar sig över hur barnen har det på fritids på eftermiddagarna. Och många känner press att hämta sina barn allt tidigare. Det visar en rapport som fackförbundet Kommunal har låtit göra.
Behörighet, lärarlegitimation och fritidspedagogikens betydelse för elevernas utveckling. Det stod i fokus under seminariet "Fritidspedagogiken lever" i Stockholm.