Klara Dolk studerade det genuspedagogiska arbetet på en förskola under ett år. Ju fler observationer hon gjorde, desto mer började hon fundera över varför barnen satte sig på tvären mot metoderna.
Lucia ska vara en blond flicka med långt hår. Och stjärngossar kan bara pojkar vara – det hörs ju på namnet. Eller? Många barn har andra idéer om hur ett luciatåg år 2013 ska se ut.
Emelie Lysholm anser att det genuspedagogiska arbetet i förskolan måste börja med att pedagogernas barnsyn ändras från "barn är" till "barn blir". – I dag finns det en föreställning att det finns något som är "normalt". Den som inte kan anpassa sig till det beläggs med skam, säger hon.
Viktigt och angeläget, eller trams och slöseri med skattepengar? Åsikterna om genuspedagogik går isär. Pedagogerna Kristine Hultberg och Anna Sundman Marknäs menar att läroplanen måste gå före det egna tyckandet.
Lärarnas tidning har analyserat ny statistik från Skolverket som visar att flickorna ligger resultatmässigt långt före pojkarna redan på lågstadiet. Pojkarna har sämre resultat i 13 av 15 delprov på nationella proven i år 3.
Varningarna för genuspedagogik duggar tätt. Varför denna rädsla för att barn ska slippa fösas in i traditionella könsroller? Det skriver Sakine Madon på ledarplats.
Ordet genuspedagogik är ett rött skynke för många. Metoden handlar om att synliggöra hur föreställningar om hur flickor och pojkar är påverkar förutsättningarna för lärande. Ofta sätts fokus på att bryta rådande könsnormer.