Föreläsningen tar tack och lov slut och jag går av scenen med en blytung klump i magen. Känner mig som den mest otillräckliga människan i världen. Kommunanställda, lärare och rektorer kommer fram till mig. De är chockade. ”Tänk att eleverna pratade så grovt, så elakt!”, säger någon upprört, skriver Linnea Claeson, i en krönika.