Att låtsas som att alla barn har samma intellektuella förutsättningar för abstrakt skolarbete är inte humant. Det skriver Anna-Karin Wyndhamn på ledarplats.

Det finns bara en sak att säga om dagens beslut från regeringen: Äntligen!, skriver skolledaren Linnea Lindquist i en krönika efter regeringens förslag om full insyn i fristående aktörers verksamhet.

När skolan görs till en marknad prioriteras vinster för skolbolag och deras ägare framför speciellt landsbygdens barn, skriver Mattias Forsberg i en ledare.

Vi förväntas ta smällarna, lugna situationerna och stå kvar när andra backar. Ändå ses elevassistenter som tillfälliga lösningar – inte som en yrkesgrupp värd skydd, skriver elevassistenten och huvudskyddsombudet Robert Sjulander.

Lärares längtan efter autonomi är begriplig, skriver Mattias Svensson, rektor och lärare, i en replik. Men han invänder mot bilden av att mindre styrning och färre aktörer skulle ge en bättre undervisning: ”Vill vi stärka läraryrket behöver vi inte mindre styrning. Vi behöver bättre styrning”

Friskolesystemet behöver reformeras, men inte raseras. Det viktigaste är ju ändå att lärarna trivs, eleverna presterar och föräldrarna är nöjda. Det skriver Sydsvenskan på ledarplats.

För att Sverige ska vara ett motståndskraftigt och sammanhållet land i en tid av osäkerhet måste vi investera där grunden läggs: i klassrummet, hos lärarna och i barnens språkliga utveckling, skriver Dilsa Demirbag-Sten, Berättarministeriet.

Lärares planeringstid ska inte vara en buffert för nedskärningar. Därför återreglerar vi nu undervisningsuppdraget, skriver utbildningsminister Simona Mohamsson (L) i en replik.

”Bakom varje siffra om skolfrånvaro finns ett barn som en gång försökte. Ett barn som gick till skolan med viljan att lyckas, men med en kropp som inte längre orkade möta ljuden, tempot och kraven. Ändå fastnar debatten i att peka ut föräldrar, lärare eller eleven själv”, skriver Camilla Dannebjörk Gustavsson, specialpedagog.

För aktiebolag ska enligt lagstiftningen vinstjakten alltid komma i första hand. Detta är förödande när det handlar om utbildning av barn och ungdomar – och i förlängningen förödande för hela samhället, skriver Peter Li Garner, före detta förälder i en friskola.

”Jag blir vimmelkantig men nu är det upp till bevis – och förstår Simona Mohamsson på riktigt lärarnas frustration?”, frågar sig Maria Wiman.

Barn som lever med våld i hemmet är ofta osynliga för samhället – trots att de möter vuxna varje dag i skolan och förskolan. Genom att ge pedagoger rätt kunskap kan vi både stärka barns skydd och förebygga mäns våld mot kvinnor, skriver åtta debattörer.