Skoldagen handlar till stor del om att leva upp till undervisningens alla krav och förväntningar. Fritidshemmet måste få vara en motpol till det, skriver Andreas Härjefors, som studerar till lärare i fritidshem.

”Skolan framställs ofta som ett sjunkande skepp. Rubrikerna snurrar i mitt huvud – problem, hinder, brister och utmaningar. Även om det som framförs är relevant och innehåller nödvändiga problematiseringar talas det för sällan om allt som fungerar” skriver Cássandra Winther.

Att påverka ungas utbildningsval är en komplex fråga. Problemet med att för få väljer yrkesutbildningar är inte ett resultat av svensk friskolereform, skriver företrädare för Företagarna och Academedia i en debattreplik.

Trots att gymnasieelever i Sverige formellt läser samma kurser finns det ingen garanti för hur mycket undervisningstid de faktiskt får. Det urholkar likvärdigheten i svensk skola, skriver Anna Olskog, förbundsordförande Sveriges Lärare.

Vi har skapat ett system där man agerar först när eleven misslyckats inte när signalerna syns. Det är som att låta en patient gå obehandlad tills sjukdomen blir kronisk, skriver lågstadieläraren Sofia Theodoridou.

Vi lärare kan inte rädda demokratin på egen hand. Men utan oss går det inte, skriver Sveriges Lärares ordförande Anna Olskog.

Den 17 oktober uppmärksammas DLD-dagen internationellt. ”DLD/språkstörning är en osynlig funktionsnedsättning som ofta ger betydande svårigheter att hänga med i skolans alla ämnen”, skriver ordförandena för Afasiförbundet och Logopedförbundet.

För att skolans mest akuta problem ska kunna åtgärdas snabbt kräver Sveriges Lärare nu en Skolkommission 2.0, skriver Anna Olskog, förbundsordförande i Sveriges Lärare.

Elevhälsan måste ses som en integrerad del av skolans uppdrag, inte som en extern funktion som konkurrerar med undervisningen, skriver debattörer från Riksföreningen för skolsköterskor.

Det är orimligt att tro att musik kan bli den resurs för psykisk hälsa som politiken talar om, när musiklärarna själva inte får förutsättningar att arbeta professionellt, skriver debattören.

Den kunskap vi bär i våra huvuden, händer och kroppar har vi alltid med oss. Den är lätt att bära och vi har alltid tillgång till den – och just därför är den ovärderlig, skriver debattörerna.