När förskolans undervisning inte lever upp till förväntningarna riktar rektorerna ofta kritik mot lärarnas ledarskapsförmåga. Det är både orättvist och missriktat, man borde i stället ta ansvar för de strukturella problemen i förskolan, skriver läraren i förskolan och huvudskyddsombudet Annamaria Lindau.

Fritidshemmet har något aktivistiskt över sig. Det är som att ända sedan vi äntrade skolans värld har vi tvingats skrika för att behålla vår identitet och när det påtalas möts det av en organisation som tycker man är jobbig, skriver läraren i fritidshem John Svedling.

Det är lättare att tala om vackra byggnader än om slitna arbetslag, konstaterar specialläraren Denice Sverla om det senaste regeringsutspelet.

När vi tappar den gemensamma tron på att vi kan påverka våra elever i en positiv riktning slutar vi att försöka, skriver Niclas Fohlin i en krönika.

Den hårda systemkritiken är berättigad och viktig, men ”vi får inte låta kritiken mot systemet glida över i uppgivenhet inför vår egen professionella kraft”, skriver specialläraren Niclas Fohlin.

Det kanske inte är okunskapen som är kärnan utan oviljan, skriver specialläraren Denice Sverla, om misstanken att politikerna ignorerar den anpassade skolan för att de inte vill ge eleverna fullt människovärde.

”Ibland är de där personerna i skolan elever, ibland är de yrväder och ibland är de späda sparvar. Det ena utesluter inte det andra. Synonymer är fina grejer”, skriver krönikören Maria Wiman som svar på debattartikeln ”Vi talar om barn – men menar elever”.

Skolledare ska göra verkstad av politikens många förändringar. Men det framkommer ett mönster i utredningarnas förslag – ett mönster av detaljstyrning och underfinansiering som kommer göra uppdraget svårt, skriver Jeanette Kennerfalk, rektor och ledamot i Sveriges Skolledares förbundsstyrelse.

De politiker som på riktigt vill förbättra svensk skola bör fokusera på att lösa skolsegregationen, och inte fastna i huruvida friskolor ska tillåtas eller inte. Det skriver Bean Khalil i en ledare.

”Varför är du med mig hela tiden?” frågar Anton när vi sitter och lägger pärlplatta tillsammans. Hans reflektion gör mig både glad och ledsen på samma gång. Glad för att jag ser att han uppskattar tiden han får med mig, ledsen för att hans reflektion är sann, det här är något ovanligt, skriver läraren i…