Att börja skolan innebär status och är nog något som de flesta barn ser fram emot. Men hur det sedan blir i skolan har barnen väldigt lite inflytande över, skriver redaktören Sara Djurberg.

Debattören Rebecca Weidmo Uvell skriver i en debattartikel om hur skärmdebatten är vår tids moralpanik. Vi i Liberalerna tror att det är tvärtom, det pågår en tillnyktring i synen på barns skärmtid, skriver Johan Pehrson (L) och Lotta Edholm (L).

Kritiken mot lärarutbildningen drabbar yrkesstoltheten, skriver lärarstudenten Malin Bäckström i en replik.

Får inte mitt barn lära sig någonting? Varför säger du bara inte till? Detta är bara några av frågorna som jag, som lärare, som människa, möter i klassrummet, i skolan och privat. Man kan inte annat än att bli nedslagen, känna sig otillräcklig, skriver läraren Maria Lundevall.

Fler detaljregleringar underminerar professionernas autonomi och principerna för hur utbildning ska styras, varnar företrädare för Sveriges skolledare och Idéburna skolors riksförbund.

Barnen ska lära sig lyda läraren, räcka upp handen och respektera skolans regler. Jag vill inte att barnen indoktrineras i en sexualpolitisk inriktning som går emot vedertagna fakta, skriver Jan Emanuel, EU-kandidat för Folklistan.

Kring nyheten att höjdhopparen Stefan Holm anmälts för misshandel av en elev under ett kortare, ja rekordkort, vikariat som lärare på Engelska skolan i Karlstad går det att dra en hel rad rätt uppseendeväckande slutsatser. Det skriver Susanne Sjöstedt på ledarplats.

Skärmfritt i lågstadiet, bemannade skolbibliotek och tillgång till fysiska böcker är riktig borgerlig politik – inte Timbros behov av att hitta konflikter som inte finns. Det skriver Anela Murguz på ledarplats.

Vad händer när familjer som flyttat bort från sociala problem uppmanas spela en aktiv roll för att bättre på det språkliga underskottet i vissa skolor, skriver GP på ledarplats.

”Tänk om flera vuxna, helst så kallade beslutsfattare, kunde ”göra en Stefan” och komma ut i våra klassrum för en dag”, skriver Maria Wiman.