Skolor som undervisar på engelska bryter mot språklagen. Hans Bergström, aktiv i Internationella engelska skolan, tar väldigt lätt på begreppet tvåspråkighet, skriver Språkförsvarets styrelse.

Siffror och samhällsekonomi i all ära, men förminska inte vårt omsorgsuppdrag och professionella kompetens i att avgöra om barnens allmäntillstånd är tillräckligt för en dag på förskolan eller ej, skriver förskolläraren Jennie Wiberg.

Vi måste förstå att när vi i dag talar om de stökigaste skolorna handlar det inte om att det kastas suddgummi, klottras på toaletten eller att någon enstaka elev är lite uppstudsig. Istället är det för vissa lärare en situation som inte skulle accepteras på särskilt många arbetsplatser, skriver NWT:s ledarredaktion.

Barn behöver lära sig läsa vanliga böcker och skrivträna för hand med papper och penna. Konstigare än så är det faktiskt inte. Ändå hotas handskrivningen av utstötning i skolan, skriver Liv Beckström på ledarplats.

Vi undertecknare är alla oroliga för den försvagade ställning som det svenska språket fått i det svenska skolsystemet.

Barn som inte går till skolan kan inte lämnas åt sitt öde. Det behövs åtgärder för att hjälpa de så kallade hemmasittarna tillbaka till skolbänken, skriver Andréa Hedin (M), oppositionsborgarråd i Stockholms stad.

Det är en orimlig norm att studenter idag är undantagna från rätten till ledighet, att ta igen sig och hämta ny kraft. Det är dags att modernisera studiemedlet, skriver företrädare för studentkårer.

Det minsta nationella programmet i gymnasiet är det humanistiska. Istället för ett eget program bör det ingå i samhällsprogrammet för att på så sätt säkra bättre möjligheter till språkstudier, skriver Staffan Edmar, fil. lic., tidigare kanslichef i Riksdagens utbildningsutskott.

Det som Mats Alvesson och Magnus Henrekson pekar på som problem i den svenska skolan är ett stickspår som för debatten bort från skolans verkliga problem. Det skriver Christer Wretborn i en replik.

I de gamla fackförbunden har ilskna medlemmar ofta setts som lite besvärliga, men i det nya bör de ses som en kraftkälla. De frågor som de arga medlemmarna har drivit står ju nu i det gemensamma programmet, skriver Åsa Plesner i en krönika.

Hon är en tossa, hon har för mycket på sitt bord, hon är ett extremfall och ingalunda representant för en hel yrkeskår. Men jag tror att det är precis tvärtom. Jag tror att jag är långtifrån ensam, skriver Maria Wiman i en krönika.

Det handlar om allmänhetens rätt att få reda på hur skolan fungerar, skriver debattörerna i en slutreplik.