Elever och föräldrar vill veta att skolan de valt finns kvar och att barnens betyg inte är satta för att gagna skolans marknadsföring och framtida vinster, skriver Anna-Karin Wyndhamn på ledarplats.
Elever som har svårt för teoretiska ämnen, men praktiskt lagda, får inte ens glänsa i slöjden eller på gympan. Det är lika brutalt som det är meningslöst, skriver Ann-Charlotte Marteus på ledarplats.
Skärmar ska användas som redskap för barnen, inte för konsumtion. Vi litar på att förskollärarna har kompetens att avgöra när digitala verktyg är lämpliga, skriver Skolverket i en replik.
Höga betyg på en skola kan i sig vara en konkurrensfördel inför nästa årskull elever och så vidare. Det ser snyggt ut, även om det tummas på undervisningskvaliteten, skriver krönikören Ola Mårtensson.
I stället för att jaga fristående skolor bör riksdagen ta sig an de verkliga problemen i svensk skola: svaga kunskapsresultat, psykisk ohälsa, hög frånvaro och dålig arbetsmiljö, skriver debattörerna.
Skärmarna påverkar våra liv – oavsett om vi är barn, unga eller vuxna. Förmodligen handlar lösningen om måtta och variation. Om att låta barnen leka både med kottar och med smarta appar, skriver Peter Gustavsson i en ledare.
Politiker säger att de satsar på skolan men ändå ökar ständigt lärares och rektorers arbetsbelastning. Nu får det får vara slut på tomma löften. Ökas inte budgetarna för skola och förskola så kommer nedskärningarna att fortsätta. Det skriver representanter för Lärarförbundets lokalavdelningar i Stockholms län.
WHO säger att barn under två år inte ska använda skärmar, alls. Riv upp Miljöpartiets vansinniga reform och låt förskolorna vara skärmfria, skriver Linda Jerneck på ledarplats.
En flicka jag var musiklärare för spelade piano fantastiskt bra och jag ville att hon skulle spela på avslutningen. Det tyckte tyvärr inte alla. Alla kan ju inte spela piano så det var orättvist. Hur kan det vara orättvist att någon är bättre på något om den har ägnat tusentals timmar åt övning i det?…
Det som började med attentatet i Trollhättan 2015 och fortsatte med Varberg i fjol, liknar nu alltmer en epidemi av pojkar och unga män som gör skolan till måltavla för sina mordiska begär, skriver läraren Svante Holmberg.