Vi måste minnas att huvuduppdraget är just att undervisa - inte att bedöma - och vi måste lita på vår förmåga att värdera elevernas kunskaper utan att vi samlar in så mycket material att vi går under, skriver läraren Karin Herlitz.

Behoven hos elever i socioekonomiskt mer utsatta kommuner underskattas. Modellen för statsbidraget bör korrigeras så att vinstsyftande huvudmän inte överkompenseras, skriver Boel Vallgårda, Konstruktör av socioekonomiska resursfördelningsmodeller för kommuner och medlem i Nätverket för en likvärdig skola.

Unga tjejer och killar ska få sin sexualundervisning av skolan, inte av porrindustrin. Nu gör vi kunskap om sex och relationer obligatoriskt för blivande lärare. Det skriver Matilda Ernkrans (S), minister för högre utbildning och forskning, och Åsa Lindestam, riksdagsledamot från Gävleborg.

Segregerade skolor är något som i princip ”alla” vill ha, och de som säger att de inte vill ha det om det nu hjälper deras barn att få studiero försöker antingen lura dig eller lura sig själva. Det skriver Malcom Kyeyune, skribent, debattör samt medlem i Tankesmedjan Oikos förtroenderåd.

Skolledarna är Sveriges viktigaste chefer och skolledarjobbet ska vara attraktivt. Det ska inte vara ett yrke där människor riskerar sin hälsa och där alltför många måste sluta därför att belastningen blir för hög, skriver Ann-Charlotte Gavelin Rydman, Lärarförbundet skolledare.

Satsa på skolan är mantrat som genomsyrat all skoldebatt de senaste årtionden. Har bristen i det skrivna ordet även nått politikersfären i Sverige för budskapet verkar inte nå fram? Så länge besparingskraven sitter i kommunens väggar, likt fossiler i berggrunden, kommer utbildning inte ses som viktigt, skriver läraren Elsa Jensen.

Låt skolstängningarna tjäna som exempel på att samhällen kan förlora sinnet för proportioner. Det skriver Ann-Charlotte Marteus på ledarplats.

Att utgå från att det är ett problem att ha utländsk bakgrund är en sorglig villfarelse. De med utländsk bakgrund är en mycket blandad grupp. Det skriver debattörer från Nätverket för en likvärdig skola i en slutreplik.

Troende elever i den svenska skolan utsätts för kränkningar från både skolkamrater och personal. Trots alarmerande tecken på att många troende elever far illa, har varken ledande politiker eller skolmyndigheter visat intresse för att trygga dessa elevers rättigheter, skriver Johan Eddebo, fil dr i religionsfilosofi, m.fl.

Den som driver skola måste rimligen klara den insyn som offentlighetsprincip och meddelarskydd medför. Vi måste kunna känna oss trygga med att alla huvudmän tar uppdraget på största allvar och lever upp till det gemensammas förväntningar på kvalitet och värdegrund, skriver Annika Hirvonen Falk, (MP).

Ok, nu känner jag att det snart räcker. Jag är lärare, inte snorpolis, jag utbildar barn, inte vuxna. Jag har inte större ansvar i denna pandemi än någon annan. Vi har alla samma rekommendationer att följa.

Astrid går andra året på gymnasiet och har adhd. Hon skrev ett mejl till Skolvärlden för att belysa likvärdigheten för elever med funktionsnedsättningar. ”Jag är annorlunda. Jag är inte som de andra. Men jag är väl fortfarande lika mycket värd som de andra eleverna i klassrummet?”, skriver Astrid.