Sköna maj välkommen sjöng ingen lärare någonsin. Få saker är nämligen så påfrestande för oss lärare som denna prunkande väldoftande månad.

Var tror ni att smittorisken är störst? På en trång uteservering eller på ett anpassat studentfirande? Regeringen pekar finger åt fel håll, skriver avgångseleven Ellen Sääf.

I stället för att skälla på studenter som uttrycker sin besvikelse, hur banalt den än må uttryckas, bör en kollektiv ansträngning göras för att hitta former där studentfirandet kan genomföras – utan att offra smittbekämpningen, skriver Daniel Persson frilansskribent och tidigare politisk redaktör på Svenska Nyhetsbyrån.

Vi vill ställa högre krav på att alla skolor ska uppnå det kompensatoriska uppdraget. Likvärdighet handlar inte om elevsammansättning utan om likvärdig tillgång till välutbildade lärare och undervisning av hög kvalitet. Det är ju den likvärdigheten som verkligen gör skillnad, skriver flera moderata skolpolitiker i Stockholmskommunerna.

För att inte äventyra forskningens trovärdighet måste regering och riksdag tydliggöra vem som har mandat att avgöra forskningsfusk i Sverige. Akademin eller Arbetsdomstolen? Det skriver Torbjörn von Schantz, rektor för Lunds universitet.

Skolsegregation är inte ett problem. Vad som behöver åtgärdas är usel undervisning. Görs det försvinner segregationen gradvis av sig självt, skriver debattören Erik Lidström.

Att kötid inte längre ska få användas som urval till skolor är ett viktigt och välkommet besked. Kötid är en starkt bidragande orsak till den ökade skolsegregationen skriver Therese Guovelin, förste vice ordförande LO, och Mattias Samuelsson, utredare LO.    

Hela samhället arbetar hårt för att minska smittspridningen och rädda liv. Samtidigt behövs åtgärder för att möta coronavirusets slag mot människors jobb. För att klara det krävs omfattande satsningar på utbildning. Därför ökar vi studieplatserna runt om i landet redan i år, skriver Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning, debattartikel, Dala-Demokraten, den 4…

Jag har med intresse följt folks reaktioner på nyheterna om hur samhällets restriktioner slår mot årets studentfirande. Jag har märkt att en majoritet köper ungdomarnas frustration. Jag har också hittat en genre av människor som inte gör det. Studenterna ska, enligt dem, ge fan i att gnälla, skriver Patrik Lundberg i en krönika.

Som kommunpolitiker vill vi skörda frukterna av våra investeringar och tycker därför det vore mycket olyckligt om detta tilläts ske. Vi har utbildat ungdomarna till att bli skattebetalare i ett land med en demografi som gör att vi borde glädjas över alla ungdomar som flyttar hit, skriver 39 lokalpolitiker från alla riksdagspartier utom SD.

Det vi ser är inte en bortskämd generation som gnäller över att studentbalen har blivit inställd. Det vi ser är krossade drömmar och brustna illusioner, skriver Anna Thom Olin, leg. psykolog inom elevhälsa och Ann Hammerlid, leg. psykoterapeut inom elevhälsa.

Debattörerna: Fråntas mobil och dator – och lever under konstant bevakning.