Man kan givetvis förbjuda de skolor som redan idag angivit en konfessionell inriktning, men är det troligt att detta gör mer än innebär slutet för just de skolorna, vars verksamhet därefter återuppstår under nya namn?
Att Socialdemokraterna går till val på att förbjuda konfessionella friskolor är anmärkningsvärt och illavarslande. Inte minst därför att förslaget är draperat i direkt vilseledande och falsk retorik om landets kristna friskolor, skriver Lars Adaktusson (KD).
Regeringen vill att friskolorna ska lyda under offentlighetsprincipen. Men Lagrådet underkänner förslaget för att det går emot regler för börsnoterade företag.
Religionen får inte påverka undervisningen i skolan, det menar Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor. Däremot menar KD:s ledare att föräldrar ska ha möjlighet att fritt välja skola till sina barn, oavsett vilken religion de tillhör.
Religiös indoktrinering måste hållas utanför skolan eftersom den berövar barnen sina mänskliga rättigheter. Barnens rättigheter är viktigare än religiösa vuxnas rättigheter i skolan. När religiösa intressen hävdar rätten till företräde framför mänskliga rättigheter är det dags att sätta ned foten.
Att säga nej till religiösa friskolor är inte en fråga om förbud, utan om frihet. Frihet för barn att tänka, tro och välja själv, att träffa på barn från olika kulturer och religiösa hemvister, och att lära sig om världsåskådningar och religioner – utan påverkan från familjen och dess sociala gemenskap.
Verkligheten är mer komplicerad än att man kan lösa integrationsproblem genom att förbjuda religiösa friskolor. Religion är en del av mänsklighetens kulturella ursprung och historia.