I den nya kursplanen som tagits fram för grundskolan föreslår Skolverket att antikens historia ska tas bort från undervisningen. Ett förslag som väcker starka reaktioner runt om i landet.

Skolverket vill i ett förslag rensa bort antiken ur kursplanen för högstadiet. Men har man inte förståelse för sin historia, kan man inte förstå sin samtid, skriver Emma Jaenson på ledarplats.

26 september. I dagens avsnitt av Ledarredaktionen diskuteras Skolverkets förslag att stryka hela antiken ur svensk kursplan. Lyssna direkt här. (webb-radio)

Förslaget att plocka bort antikens historia i grundskolans kursplan för historia fick många att gå i taket. Men Skolverket vidhåller att det tar sitt ansvar och visar att undervisningstiden inte räcker till. Det blir i slutändan en fråga för regeringen hur mycket tid i skolan eleverna behöver.

Men hur ska man förstå efterkrigstiden utan att förstå krigets orsaker, och hur ska man förstå orsakerna om man inte känner till forna civilisationer? Historieämnets storhet är att det hjälper oss att förstå vad det är att vara människa. Stympar vi kunskapen, krymper vi som människor, skriver Tove Lifvendahl på ledarplats.

Var sak har sin plats: eleverna behöver faktakunskaper innan de kan analysera och dra slutsatser, skriver DN på ledarplats.

I skolverkets förslag till ny kursplan för grundskolan kommer inte elever på högstadiet få lära sig om antiken.

Perioden antiken försvinner från historieämnet på högstadiet, det föreslås i den nya kursplanen för grundskolan. Förslaget väcker nu stark kritik.

I den nya kursplanen som tagits fram för grundskolan föreslår Skolverket att antikens historia tas bort från undervisningen. Anledningen är att undervisningstiden inte räcker till.

Ut med Antiken, in med kolonialismen. Skolverket levererar åt alla som har anlag för att känna sig som Gustav V:s konservativare tvilling i skolpolitiken, skriver Ann-Charlotte Marteus på ledarplats.

Skolverket föreslår att antikens historia tas bort i grundskolan. Har de blivit helt tokiga? Man berövar landets elever ett världsarv. Och hur ska de då fatta poängen med kultur och demokrati? skriver DN:s Maria Schottenius.