Vi i Expertrådet för läsning menar att det som under en längre tid har pågått i skolan är ett åsidosättande av läsning, till förmån för lyssning, skriver debattörerna.

I över en miljon minuter har elever och personal på friskolan Svettpärlan i Karlskrona läst. Minuterna har räknats under ett läsprojekt som pågått i flera veckor. För att symbolisera utvecklingen har en pärla samlats in för varje läst kvart.

Lyssning kan vara ett komplement, men det kan aldrig ersätta läsning. Det är att ge upp på en hel generation, skriver skolminister Lotta Edholm i en replik.

I svenska klassrum sitter elever och lyssnar på text för att de inte är tillräckligt goda läsare. Men ingenting kan ersätta riktig läsning. Det skriver Paulina Neuding i en ledare.

Krav på att lära sig läsa är inte diskriminering. Förespråkarna av ”lyssneläsning” är helt fel ute. Man kan inte läsa med öronen. Det skriver Karin Pihl på ledarplats.

I Grums är barnen och pedagogerna i de kommunala förskolorna med i ett pilotprojekt där de med hjälp av artificiell intelligens har skapat sagor till en egen sagobok.

Läsraster, läsdanser och högläsning på förskolor och för äldre på serviceboenden. På Snöstorpsskolan i Halmstad involveras hela skolan i ett projekt som ska öka läsandet bland barnen.

Skolministerns kritik mot det hon kallar ”lyssneläsning” har fått stort genomslag, men det saknar stöd i forskning och beprövad erfarenhet. Det skriver flera debattörer från olika professioner.

Vid mellanmålet en dag pratade två elever om att de ville skriva om Marie Antoinette – det blev startskottet för fritidshemmet Bryggans egen skrivarverkstad.

Inom den finländska skoldebatten har en ny fråga fått uppmärksamhet: Vem ska egentligen bestämma hur elever för sina anteckningar?

På Gubbängens bibliotek får barn i lågstadieåldern öva högläsning med läshunden Ringo. 8-årige Josef Carlfjord var helnöjd efteråt.

”Vi tar inte ställning för en viss ideologi eller tradition. Vi vägleds av samlad empirisk evidens om hur man bäst stödjer barn att erövra skriftspråket.” Det skriver forskarna Agneta Gulz och Magnus Haake i sitt svar till universitetslektorn Oscar Björk.