Vissa lunchraster är det kö till bönerummet på Hjulstaskolan. Den grönmålade skrubben betyder mycket för de elever som vill utöva sin religion på skoltid. "– Man blir lugn här inne", säger Nasro Ahmed som går i nian.  

Rätten att slippa. Rätten att byta. Eller kanske förälderns rätt att fostra sitt barn i den egna traditionen. Att barn ska ha religionsfrihet är självklart. Men vad det egentligen innebär råder det skilda meningar om.    

Sagostund med Bibelberättelser, lektioner i islamologi och bönesång vid matbordet. Pedagogiska magasinet har besökt Pingstliljan, Ögårdsskolan och Chinuch, som alla har valt en religiös profil.      

Claes-Göran Aggebo, senior rådgivare på Skolverket, reder ut vilka regler som gäller för konfessionella inslag.  

Utmaningarna som religionslärarna Annelie Pettersson och Malin Steger i Borlänge ställs inför är många: läs- och skrivsvaga elever, grupperingar, en bostadssegregation som ger näring åt fördomar, och världskonflikter som förs in i klassrummet.

Vi bör ha en öppnare, inte mer sluten, attityd till religioner och religionsundervisning i skolan, tvärt emot vad Rothstein landar i, skriver Lars Brandström och Bo Nyberg, Kristna Friskolerådet.

Skolinspektionen ber Carlshöjdsskolan i Umeå, att redogöra för hur religionsundervisningen är upplagd. Enligt en anmälan har skolan lagt ut delar av undervisningen som berör kristendom på en närliggande kyrka.

Klass 4B på Slättgårdsskolan i Stockholm går på studiebesök i en kyrka och lär sig om Jesus och påsken. I klassen går elever som är kristna, muslimer, buddhister och ateister och som alla har sina egna tankar om tro.

Sakta men säkert vaknar vi som bor i Sverige upp och inser att vi bor (HAR bott åtminstone) i ett sekulariserat land och att det nog har varit ganska bra. Men, och detta är ett viktigt men, vi kan inte ta det sekulära samhället för givet. Det måste försvaras, i stort och smått, för annars försvinner…