Det finns inget stöd i forskningen för att en generaliserande lösning som särskild undervisningsgrupp är adekvat stöd för elever. Tvärtom vet vi att det riskerar att påbörja ett utanförskap, en annan typ av exkludering än den som Liberalerna nu vill komma åt, skriver sex specialpedagoger i en replik.
Förutsättningarna för undervisning i svenska som andraspråk, SVA skiljer sig kraftigt åt mellan kommuner, och mellan olika skolor på samma ort. Och en del lärare i ämnet upplever att intresset från makthavarna har svalnat nu när ord som ”flyktingkris” och ”dödsbåtar” inte längre pryder löpsedlarna.
I huvudsak tycks Björklund hämta sin utbildningspolitiska vision från 1970-talet. Då var det kepsen av, kritdammande genomgångar på svarta tavlan och fyraårig teknisk på gymnasiet som gällde, skriver Aftonbladet på ledarplats.
Den nationella skoldebatten handlar om fel saker. Alldeles för ofta diskuteras symbolfrågor som mobilförbud och kepsar, sådant som har begränsad betydelse för elevernas skolgång, skriver Patrik Finn före detta lärare och skolledare, arbetar nu som utvecklingsledare.
Liberalerna vill återinföra specialklasser för elever med inlärningssvårigheter och fler barn ska få gå ett år extra i skolan. För det kommer att behövas fler speciallärare.
Liberalerna vill att elever som har svårt att hänga med eller är stökig a ska sättas i särskilda klasser. Partiet anser också att fler elever borde gå ett extra år i lågstadiet.
En ny utbildningsminister har många uppgifter framför sig och för att bara nämna några: läroplanerna måste skrivas om, skollagen kompletteras, lärarutbildningen reformeras, och skolledarutbildningen ses över, skriver Inger Enkvist.
Inkluderingstanken, att alla barn, oavsett förutsättningar, ska gå i samma klass, har gått för långt. De barn som har det svårast har i stället stängts ute från möjligheten att få med sig kunskaper. Inrätta fler särskilda undervisningsgrupper, låt fler elever gå ett extra år och satsa på fler speciallärare, föreslår Liberalernas partiledare Jan Björklund.